Thank God it’s vardag

Äntligen lite normal jävla vardag igen. Åhlund har åkt till Berlin och skola för barnen igen. Jag måste komma ner i varv, sedan jag åkte till Stockholm har det varit så mycket av allt: människor jag älskar, platser, mat, ledigt med hela familjen inkl bråk, skriv och försöka svara på mail från telefonen med för lite täckning, åka hit och dit. Nu ska jag skriva och kanske städa upp lite, och om jag hinner ska jag gå ner till Spitalfields till en man som jag försökte köpa tibetanska böneflaggor av i söndags. Han bara: ”No, you can’t buy them from me, I would never ever make money from peoples faith. But come here on Wednesday and I’ll give them to you for free.” Lyssnar på denna, Lykke Li och ASAP.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Den lille makeup-artisten

20140423-110602.jpg

Bild | Posted on by | Lämna en kommentar

#vifårse

Överraska honom med en ny kropp! Stod det. I reklamen för någon träningsapp, och jag tänkte, jag älskar ju honom, och jag älskar överraskningar. Han älskar inte överraskningar riktigt lika mycket som jag. Inte alls faktiskt. Men jag vet inget annat kul. Så… en ny kropp? Okej? En som är täckt med fiskfjäll kanske? Det vore en överraskning. Eller ha två huvuden helt plötsligt? Kanske fyra armar, det behövs ju ibland i en vardagstillvaro med två barn, diskmaskiner som ska plockas ur och lappar till skolan som måste lämnas in senast på fredag och nu är det onsdag redan, fast i fel vecka. Vi får se.

Jag har alltid funderat över hur man ska leva. Där, varsågoda, jag är verkligen helt icke-unik. Men en kan ju inte låta bli att undra lite? När jag gick i gymnasiet läste mina kompisar Liftarens guide till galaxen och sa: ”Meningen med livet är… 42.” Jag orkade aldrig traggla igenom den där boken själv. Men tänker fortfarande att 42 säkert är vikigt på något sätt. Det är inte jättelång tid kvar tills jag är 42. Men fram till dess tyr jag mig, i jakten på livsmotto, till böcker med omslag som någon målat i akvarell med penseln i munnen. Böckerna heter ungefär ”De vackraste orden om livet” eller ”Mae West säger något vasst om allt och alla i hela världen för femtio år sedan”. Ni vet vilka böcker jag menar. De säljs mest till människor som inte vill ge ett guldsmycke i studentgåva till någon avlägsen släkting, utan i stället ”något tänkvärt”.

Ett tag hade jag livsmottot: ”Hur svårt kan det va?”. Men så fort en fyllt 20 inser en ju: det kan vara rätt svårt. Då bytte jag livsmotto till: ”Det löser sig”. Ibland med tillägget ”sa hon som sket i Mölndalsån”. Men både hon och jag lärde oss snabbt att det inte alls är säkert att det löser sig, oavsett i vilken å eller blå skåp man råkat skita. Eller med någonting. Så numera är mitt livsmotto: ”Vi får se”. För så är det ju. Jag öppnar en ”ny smart förpackning” makaroner och spiller ut ett kilo på golvet, tappar menskoppen i en äcklig krogtoalett, tar fel på årtal och måste göra ett rosa pass för 900 spänn. Livet är det som pågår medan jag fyller i ytterligare en ansökan om att gå med i någon kundklubb med fem procents återbäring om jag aldrig glömmer att visa det där kortet i kassan. Hur ska det bli med allt? Vi får se.

(Amelia 8, 2014)

Publicerat i texter, Uncategorized | Lämna en kommentar

Easter, it’s been real

20140422-193243.jpg

20140422-193256.jpg

20140422-193314.jpg

20140422-193349.jpg

20140422-193403.jpg

20140422-193423.jpg

20140422-193437.jpg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

All you ladies pop your pussy like this

Aaah! Min vän Sara Haag (jag har ordet geni i karantängarderoben men plockar fram det när jag ser hennes grejer) har regisserat en ny serie för SVT, med systrarna Kronlöf som jag inte känner men ändå hyser otroligt starka känslor för. Här är trailern! Längtar så.

https://www.facebook.com/photo.php?v=10152066005863601&set=vb.719233600&type=2&theater

OCH fick mycket starka nostalgikänslor av Khia-låten de använder. På den minimalt korta tid jag spelade skivor på fräcka barer i Stockholm lyckades jag inleda alla set med ”Big momma thing” med Lil Kim och sedan köra denna snusklåt någonstans efter det:

Alltså, folk snackar om porriga låtar men Khia är nog fan fortfarande den bästa. Älskar den där bastonen i hennes röst också, plus mycket bra UPPSYN i videon. ”Lick it now, lick it good, suck my pussy just like you should/ My neck, my back, lick my pussy and my crack.” 2 Live Crew aint got shit on this.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

I got tattoos!

Kolla vad fint Sofia skrivit om mig och kniven och bipolära ballongen (den lille Yoshitomo Nara med mössa, som också firade ett år i går, kommer väl senare) på sin gossiga tatueringsblogg!

rebkok

Den här bilden är från hennes och Oskars stökiga köksbord, en kväll i höstas när man fortfarande inte hade börjat med strumpebyxor, när jag blivit bråkad med hela dagen av min familj och flydde hem till dem (några meter, hur kunde vi inte ses oftare tänker jag ofta nu när jag bor tvåhundra mil bort). Vi tryckte ur det sista ur en rödvinsbaginbox, rökte inomhus och gaggade om spådom, systrar, airguns, New York, naglar, salvia, en tavla som Oskars morfar målat och Dead Prez. Sister wives, dark sister, magic witch. <3

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Now I’m trippin like I always do

Jaha, härlade all day och all nite igår. Gick på V&A museum of childhood på Bethnal Green.

20140418-103605.jpg

20140418-103617.jpg

20140418-103630.jpg
Och sen larvade vi upp till Katy Perry-fiket och åt vår vanliga lunch. Träffade Danni och Mustafa av rena slumper, nu är det så, hemtrevligt. Sen gick vi hem och bråkade och sen berättade Lisa om att surfa i Marocko på den där lilla vinbaren och sen åt vi ost och mandlar på Brawn.

20140418-104218.jpg

20140418-104229.jpg

20140418-104248.jpg
Senare på Shoreditch House träffade jag äntligen Tove och sen blev allt jättestökigt! Men roligt.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer