VAD ENS?

IMG_0766.PNG

Bild | Posted on by | Lämna en kommentar

FLASH: Makaroner är inte knark

Jag älskar inte ens efterrätt, jag äter hellre nötter och ost, men någonstans kring ”chiapudding” tappade jag konceptet. I nästan alla sammanhang utom crystal meth uppmuntrar jag gränslöshet. Men att röra ihop små frön med mandelmjölk, lägga på ekologiska hallon och kalla det god dessert… Även gränslösheten måste veta sina gränser. Att äta ”chiapudding” i stället för en riktig efterrätt är som att gå bakfull till Mc Donalds och beställa en sallad.

Sedan vi slutade känna oss hållna på mattan av Gud med flera, sedan kyrkan mest blev ett snyggt ställe att gifta sig på ”men säg helst inte så mycket om Jesus och låt oss bara sjunga den där fina av Cecilia Wennersten, inga himla psalmer”, har vi försökt hitta andra sätt att tygla oss. Jogging, tarmsköljning, odla vår trädgård. Rökförbud, friskvårdsbidrag, LCHF. Yoga, alger, flexetarianism. Köksön är sedan många år det nya altaret. Grönkål heter numera ”kale” och är ett av de nya sakramenten. Vigvattnet är ersatt med smakportioner av mosad potatis plockad av jungfrur och infrysta i praktiska iskuber av en jämställd mamma som samtidigt bakar dinkelbröd och oroar sig över att hennes telning ska få i sig vitt bröd på förskolan.

Ett av mina favoritföräldrapar bröt sitt barns sockerförbud när barnet trodde att smågodisdisken i deras mataffär innehöll ”fina stenar”. Mina vänner gav sitt barn en påse, en plastslev och enades om att livet som fyraåring är inte riktigt lika värt att leva om man inte får tuta i sig abnorma mängder färgämnen, socker och E-nummer någon gång i veckan.

När medelklassen inte längre kan känna sig coola för att de har råd med platt-TV, märkesväskor och resor till Phuket måste vi tydligen uppfinna en renlevnadsreligion som bygger på att ”äta rätt”. För det krävs kunskap, tid, engagemang och åtminstone 129 av de 2987 kokböcker som släpps i Sverige varje år. Den som inte äter supersund mat dygnet runt vill vi sätta i motsvarande skamstocken utanför kyrkan. Kanske att Du är vad du äter och välvilliga ”kostråd” utdelade av redaktionella anorektiker fyller den funktionen idag. Eller räcker de menande ögonkasten från folk som radar upp sina glutenfria energybars av hopkleggade nötter och fikon för 539 kronor hektot på varubandet på ICA, medan den framför köper CANCEROGENA LIVSFARLIGA INFLAMMATORISKA tacochips?

Den som lever får se. Men vad spelar ett långt liv för roll om allt man hinner är att stå och handdiska sin råsaftscentrifug?

(text publicerad i Borås Tidning)

 

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

I’m a lonely cloud

IMG_0719.JPG

IMG_0723.JPG

IMG_0667.JPG

IMG_0638.JPG

IMG_0715.JPG

IMG_0673.JPG

IMG_0686.JPG

IMG_0737.JPG

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Jag är Hugo Rask! Närå, jag låtsas att jag är Anne Rice.

I The Guardian igår fick Anne Rice svara på denna formidabla Q&A, och som vanligt eftersom ingen intervjuar mig började jag svara på alla frågor själv. Såhär blev det, ursäkta språkförbistringen:

When were you happiest?
I våras tror jag.

What is your greatest fear?
Att något hemskt ska hända med barnen. Världsläget. Cancer. Trafik. Att något hemskt ska hända med någon av de människor jag älskar.

What is your earliest memory?
Jag står i duschen i huset i Brämhult, jag har ett par vita trosor med röda hjärtan på och pissmyror över hela kroppen som pappa försöker duscha av mig för att jag just försökt hoppa över en myrstack i Vitsippsskogen men misslyckats rätt grovt.

Which living person do you most admire, and why?
Löjligt svar men: mamma. För att hon gått igenom så många saker, bra och dåliga, men ändå lyckas förnya sig själv och överraska mig fortfarande vid 75 års ålder. Johannes för att han är så mycket att hålla i handen när åskan går. Mina barn för att de är så coola trots att de har mig som mamma.

What is the trait you most deplore in yourself?
Rent, glödande förakt.

What is the trait you most deplore in others?
Fejkad cynism. Snålhet på alla sätt. Översitteri.

Property aside, what’s the most expensive thing you’ve bought?
Ett par Ann Demeulemeester-kängor och ett duntält från Henrik Vibskov. Och en renrasig dvärgpinscher.

What is your most treasured possession?
Min dator, min telefon och min schamanskallra.

What is your screensaver?
Den förinställda bilden av universum, en oändlighet av stjärnor och planeter.

If you could bring something extinct back to life, what would you choose?
Den växt från regnskogen i Amazonas som jag tänker hade kunnat bota ebola och HIV. Och cancer.

What do you most dislike about your appearance?
Den självmedvetna blicken i mina ögon.

Who would play you in the film of your life?
Löjlig fråga. Pink, om du frågar Johanna. Robbie Williams om du frågar Sassa. Hon som spelade Madicken om du frågar Betty och Bodil.

What is your most unappealing habit?
Avbryter folk.

What is your favourite smell?
Barnens huvuden. Asfalt. Cannabis Santal från Fresh. Bensin. Gräs x 2. Just nu även, av djupt sentimentala skäl: Laura Merciers Eau de Lune.

What is your favourite word?
Balja.

Which book changed your life?
För många, men Flickan på tavlan gjorde störst skillnad eftersom jag skrev den själv och det var den första bok jag skrev sedan Hunden Ludda får en vän som jag skrev i en parfymerad anteckningsbok när jag var fem.

What did you want to be when you were growing up?
Barnboksförfattare, polishelikopter och frisör.

What is top of your bucket list?
Har ingen.

To whom would you most like to say sorry, and why?
För privat. Kanske Gud (om du finns, förlåt att jag inte hört av mig på länge!)

What or who is the greatest love of your life?
Johannes Åhlund. Betty Agneta Åhlund. Bodil Dorinda Åhlund. Skrivet. Mina systrar.

What was the best kiss of your life?
Den första, bakom Brämhults fritidsgård med en kille med P.E. inrakat i bakhuvudet. Han hade redan en tjej tyvärr, och hon och hennes kompisar planerade att spöa upp mig under de kommande två åren.

What has been your biggest disappointment?
Jag.

If you could go back in time, where would you go?
Till tiden då jag och min vän Linda, som då var man, var kära med komplikationer, enligt ett medium i Borås.

How do you relax?
Slutar tänka.

What is the closest you’ve come to death?
Jag har varit riktigt jävla sjuk några gånger. Tsunamin. En nästan-krock med en taxi på Hantverkargatan när bilen i motsatt körfält svängde över i vår fil men missade taxin med några millimeter och körde in i Handelsbanken i stället.

What do you consider your greatest achievement?
Jag hoppas att jag har det framför mig. Om inte: inget utöver mina barn, men de är inte min förtjänst. De är sina egna.

Where would you most like to be right now?
Här, där jag är, vid matbordet på Barnet Grove med min familj flipprande på olika skärmar två meter från mig, en artikel utspridd på golvet nedanför, internet här i närheten, London där utanför, och alla rävarna.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Got some teeth

Bild 2014-10-24 kl. 11.04

Vi pratar otroligt mycket om tänder i min familj just nu. Vad tandfens taxa är, när Bojan ska tappa sin superlösa framtand, var man bäst förvarar sina mjölktänder och om det verkligen stämmer att om man tappar en tand i Sverige får man tio kronor OCH ett pund. Här är en tand som jag tatuerade i våras, inför att Bojan skulle tappa sin första. Och när vi pratar om tänder på engelska växlar jag mellan teeth och tooth som om det inte fanns singularis eller pluralis överhuvudtaget.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bored to death

En formidabel pissdag, detta! Vaknade trettioåtta gånger i natt för att det pågick vad som lät som slakt ute på Jesus Green, men efter en snabb internetsession (what does the fox say?) i morse och ett samtal med vår supertrevliga granne Steve insåg jag att det var rävar som parat sig eller tjafsat eller båda, oklart detta.

 

Jag är snuvig och jävlig, har inte orkat tvätta håret sedan jag klippte mig i måndags, det ser fantastiskt ut men vad hjälper det när mitt ansikte skulle må bra av en rejäl René Zellweger. Jag är så trött. Försöker bota detta med oändliga flat whites, men hjälper det? Nej nej. Får inget gjort, alls. Har jag nagelsvamp, har jag en hjärntumör, är det bara hösten? Är tvungen att läsa en ”rolig” bok som jag ska recensera men den är så erbarmligt tråkig att jag somnar nu här vid tangentbordet bara av att tänka på den.

Barnen klampar i trappan och tycker att jag är tråkig. När vi spelar Den Försvunna Diamanten förlorar jag och det finns inga visum kvar och jag får rånare på öarna. Jag har fått förklara för dem att jag förutom allt annat är förstoppad. Gör med denna information vad ni vill, förstoppningen är både fysisk, psykisk, skrivmässig och intellektuell. Försöker läsa saker på internet men ALLT är antingen djupt oroande, deprimerande eller bara så intetsägande att jag vill springa superfort in i en betongvägg med huvudet före. Tyvärr hittar jag ingen betongväg med tillräckligt lång startsträcka bredvid den.

Det enda som händer är att jag får otroliga mängder pressmail om saker som inte intresserar mig. Och att tvättmaskinen verkar vara trasig igen. Ointresserad av mat till och med. Inte ens kakor hjälper. Det enda jag brinner för nu är samtyckeslagstiftning inom räv.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Well what have we here?

IMG_0466.JPG

IMG_0418.JPG

IMG_0432.JPG

IMG_0468.JPG

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar