Vad jag talar om när jag talar om löpning (bitch I’m not Murakami)

Det här med träning? Jag tycker ju så mycket om att ligga ner. I en soffa eller en säng, gärna, golvet kan funka om det kniper. Och det kniper faktiskt, så fort jag känner pulsen öka en centimeter förbi viloläge kniper det av bara helvete. Jag älskar vilopuls! Jag hatar att utmana mig själv. Dessutom ser mitt arbetsliv ut såhär: ”SÄTT DIG VID DATORN OCH SKRIV OCH MEDAN DU SKRIVER SKA RÖVEN VARA PÅ STOLEN.” Det är underbart, jag älskar att sitta stilla.

Men tyvärr pajade jag ryggen av för mycket gymnastik när jag var liten. Och hur jag än vänder mig har jag den där röven bak, och den sitter strax under denna töntrygg som gör ont om jag inte rör på mig lite då och då. Jahapp. Jag förstår bara inte. Alla möjliga människor i min omgivning och i tidningen jag skriver för älskar att träna. Det börjar med att de ”vill må bra”, sedan testar de hundra olika sorters träningar som cirka Gwyneth Paltrow och Madonna håller på med. Det är hänga i knäveck och dansa balett, kånka omkring på bildäck, bli skriken åt av någon gammal marinkårssoldat, låtsas vara strippa (”det är jättebra träning för benen, verkligen”) eller jag vet inte, bolla med broccoli. Sedan börjar det jag har minst förståelse för. Ni börjar ”utmana er själva”.

En svettdroppe bryter fram i min panna. Jag börjar andas lite snabbt. Det känns något i kroppen, den är chockad över att den inte ligger ner längre. Den där rumpan är inte ens på en stol?! Vad är detta, hjärtinfarkt? Där ni känner att ni utmanar er själva och siktar mot något maraton eller triatlon eller Iron Woman eller vad det heter, där känner jag att jag lider av en livsfarlig, mycket akut sjukdom som endast kan botas genom att jag drar av mig allt vad funktionsplagg heter, tar en dusch, lägger mig i framstupa sidoläge och får praliner serverade på silverfat.

Vad är det jag ser där borta, vid horisonten, som jag aldrig sett förut? Ah, gränsen för min comfort zone? Jag har aldrig, och då menar jag aldrig, förstått poängen med att ta sig utanför sin bekvämlighetszon. Jag sitter hellre här, under min korkek, och läser era uppdateringar på Facebook om hur långt ni just sprungit med Run Keeper och hur fort. Det gick jättefort! Jämför er med mig så är ni alla Usain Bolt. Ingen förlorar mot mig, här är segerkransen.

(Amelia 7/2014)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

If your girl only knew

Ja, det kändes som jag var jetlaggad i morse. Trots en enda liten timmes tidsskillnad. Har sovit i fem olika sängar på tio dagar och upplevt så många älskade personer. SA JAG DET IGÅR? Okej. Gick ut.

20140416-193033.jpg
Med två små påsklovslediga as som krävde glass. ”I recognize you cuz you’re lovely, nobody ever left my ice cream-truck crying”.

20140416-193254.jpg
Så jag är numera även en ice cream truck- stammis. La mig på nån bänk i Victoria Park, drack kaffe och blev hånad av ett skräp:

20140416-193435.jpg

Eftersom jag bar yllebyxor och kängor medan ungarna valt shorts och träskor. Gick hem, åt pizza, tvättade, skrev, kände kärlekskänslor, förklarade ordet bitch mycket ingående. Och här sitter man.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Basbitch

Jag är hemma igen, i London, men har känt mig så hemma i Stockholm och Borås och Rånartorpet också under dessa blogginaktiva dagar. Jag har inte skrivit, för hjärtat och schemat har varit så fullt. I morse vaknade jag av att en sån grönvinge som kommer fram när vi drar på värmen i torpet fladdrade på min näsa. Jag blev inte arg på den, bara dagvill och platsvill och människovill. Sedan tänkte jag: ”Jag vaknar här, och kommer somna i Shoreditch.” Drack mitt morgonkaffe på trädäcket i Uggs, nattlinne, keps och Fjällrävendunis, som en hillbillie-baws.

Jag har känt så många saker och träffat så många jag älskar och tänkt så många tankar och inspirerats och sjungit och sprungit så snabbt, och sett så många platser jag har inpräntade i själen och druckit så mycket kaffe. Förlåt för uppfylldheten men det är så nu. Hur ska jag ens kunna berätta. Kanske skiter i det.

All in all: hjärtat fullt. Ni vet vilka ni är. Plus känslan av att vara lycklig på flera olika platser, med många olika människor som jag har fått lov att möta och befrienda. MASSIVE som Winston skulle sagt.

20140415-210506.jpg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Allt känns så mycket

Oh, så bråda dagar! Blandade intryck:
Åt min forna fobi sjögurka på rökig krog i lördags och pratade om avokados, debattklimat, neuroser och något mer:

20140408-092957.jpg

20140408-093017.jpg

20140408-093207.jpg
Åkte till Borås med tandkräm på tröjan, träffade Therese och sen mami och David.

20140408-093324.jpg

20140408-093336.jpg

20140408-093346.jpg
Är uppe i varv och sover som en konferensgubbe, överväger att sluta med vin, joggade igår, läser Filter och recensionsböcker, tror att jag känner igen alla men det är 20 år yngre versioner av folk jag gick i skolan med. Det händer mycket i Borås, många nya ställen och damn good cooffee. Träffade även min farbror och faster igår, och tog ett glas vin med gamla högstadiekompisar. En sa: ”Du är som en blandning av Kristina Lugn och Carrie Bradshaw.” ❤️😂

20140408-093840.jpg

20140408-093847.jpg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Igår var jag young and wild in the club

Åt råbiff på La Vecchia Signora.

20140406-005514.jpg
Gick på min finaste gata i Stockholm.

20140406-005607.jpg
Träffade Karin och Sassa, två mycket bra kvinnor 💜

20140406-005712.jpg
Pratade skit om män med en bartender på Söders Hjärta, hon hade cigg så det räckte i alla fall.

20140406-005905.jpg
Sprang på Miki som spelade Indiana Jones-temat på dragspel när Johannes och jag gifte oss.

20140406-010036.jpg
Pussade nån gammal rappare som inte kände igen mig innan jag lyfte på hatten.

20140406-010158.jpg
Åkte hem görsent, somnade på pinnsidan som jag paxat det första jag gjorde.

20140406-010337.jpg
Otroligt bra kväll och natt. I morse kände jag mig dock som trummisen i Metallica ungefär. Men det var jag värd.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”All I want is to wine and dine someone”

Här skriver Angel Haze some real talk som aldrig kommer bli real för någon av oss, om hur hon aldrig lyckas träffa någon. Jag gillade delen med olika dagböcker för olika personer att komma över, dock. Det måste inte handla om lovers, tänker jag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Today is the greatest day I’ve ever known

Can’t live for tomorrow, tomorrow’s much too long.

20140403-195707.jpg

20140403-195719.jpg

20140403-195727.jpg

20140403-195734.jpg

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar