ILOVEUSOFO

Jag bor i Sveriges mest hånade stadsdel, nämligen de kvarter på Södermalm i Stockholm som kallas Sofo. (South of Folkungagatan, betyder det.) Förutom smeknamnet, som ingen boende här yttrar utan en ironisk krökning av ögonbryn, finns här mycket att göra sig lustig över.

Södermalm var länge en arbetarstadsdel, här var fattigt och skitigt. Det har de infödda ungpunkare som i dag surar över alla nya, fräscha fik, läst om i Mina drömmars stad. Hela Södermalm, och kanske i synnerhet Sofo, är ett skolexempel på gentrifiering. Men det är inte det belackarna vänder sig emot.

När jag går ut genom min port ligger det en flott restaurang som bryr sig mycket om råvaror och vin på ena sidan. På andra ligger Seven Eleven. Ett kvarter åt ena hållet har antroposof-styrda Saltå kvarn just öppnat en butik där de säljer jäskorgar till surdegsbröd för nästan trehundra kronor styck. Ett kvarter åt andra hållet ligger Sveriges svar på Dean & Deluca. Däremellan: konsthantverk och keramik.

På krypavstånd har jag två gaybarer, fem butiker av typen ”gårds”, åttahundra personligt inredda fik, ekologiskt allt, det mesta inom obskyr litteratur och musik, yogastudios i olika traditioner, genusmedvetna föräldrakooperativ och snuskigt dyra frisersalonger. Här finns även tatuerare, antika papegojlampor och loppisfåtöljer till överpris samt goda kommunikationer.

Jag njuter verkligen av allt det här. Jag tror ibland att jag vill ”bo vid havet” eller ”i ett hus i skogen vid en liten tjärn”, men det vill jag ju inte. Jag vill aldrig vara längre än tjugo meter från en kopp gott kaffe. Att det är rättvisemärkt, kaffet alltså, tycker jag spontant är toppen snarare än ”åh så MEDELKLASS”.

Så fort man flyttar till Stockholm, och kanske allra helst om man flyttar in i Sofo, får man sätta in en hel del på självdistanskontot för att inte känna sig som en kliché. Den mördande självironin blir en överlevnadsstrategi. Man lägger sig platt, för man har råd med det. Jag är lifestyle. Jag är rödvinssocialist. Jag är frilans. Jag äter könstig, komplicerad mat. Jag kånkar hem en platt sten i födelsedagspresent till min bakande man, jag har fortfarande yogamattan på ryggen när jag gör det. När mina barn kommer ut i skogen, dit vi åkt med bil, leker de att de är i Katarinaparken. Sedan får de ekologisk fruktpuré i påsar som jag ser till att återvinna. Vi kallar det skämtsamt ”imagebygge” när vi hämtar tillsammans på dagis. Ibland sitter jag och arbetar på ett ställe som heter Urban Deli. Bara en sådan sak.

På fredagskvällarna sätter vi oss, alla Sofo-bor, och skrattar åt oss själva. Vi är så stereotypa! Vi är så typiska att vi finns som seriealbum, två stycken till och med. Sedan bjuder vi in några andra kommuner och stadsdelar till workshops i självförakt. Vellige, Bjästa, Djursholm, Bromma, Möllan, Rosengård, Ullared, Tensta. För det vet man ju: även där är alla exakt likadana.

(Borås Tidning, 101118)

 

About these ads
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ILOVEUSOFO

  1. Evam skriver:

    I Love UFOs

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s