Någon har fel på internet!

Via Twitter-länk in på blogg av ”jämställdhetsintresserad” småbarnsmorsa som skrev om att pojkar och flickor är lika mycket värda och tjejer måste få spela dataspel (det gör hon själv), men poängen: det får inte gå för långt. Inlägget hette typ ”överdriven könsneutralitet” och hon uttryckte skepsis/ rädsla för att hela dagisgrupper skulle degraderas till ”bara en massa hen”. Ni kan ju leta om ni orkar, har ej länk längre på grund av orsak.

Först: det var ingen Pär Ström som skrivit det här, och den som Twitter- tipsade brukar normalt tipsa om nyheter som kan intressera mig.

Sedan: om vi drar könsneutraliteten riktigt långt, vad händer? Jämlikhet händer. Men även om det är viktigt att få klä sin flickbebis i blåjeans ska man ju inte överdriva.

Sedan igen: den här typen av argumentationer ser så harmlösa ut, men det är de ju inte. De är bakåtsträvande, och de sitter bredvid dig på föräldramötet. De drar ner debatten på ett plan den lämnat för länge sedan. De angriper forskning och vetenskap med sina känslor och åsikter kring att ”flickor måste få vara flickor och pojkar måste få vara pojkar”. Finns en del drastiska liknelser här som ni kan fylla i själva.

About these ads
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Någon har fel på internet!

  1. Pingback: De är bakåtsträvande, och de sitter bredvid dig på föräldramötet. De drar ner debatten på ett plan den lämnat för länge sedan. De angriper forskning och vetenskap med sina känslor och åsikter kring att ”flickor måste få vara flickor och p

  2. 30+ skriver:

    Så skönt att det bara inte var jag som reagerade. Jag orkade dock inte ens bli upprörd. Fick jag en spänn för varje gång jag blev upprörd skulle jag vara miljonär. Måste tänka på hälsan.

  3. Anna skriver:

    Det finns inget, INGET, I-N-G-E-T positivt som kommer ur dikotomiseringar av mänskogrupper. Det är förenklande, fördummande, förhindrande och jävligt farligt. Gaah osv.

  4. Jonna skriver:

    När diskussionerna börjar barka hän åt det där hållet stänger jag bara av. Jag vet att jag borde käfta emot men jag blir bara tom. Och tyst.

  5. Hanna skriver:

    Men gud, vad har hänt med pingbackandet? Ber om ursäkt ifall det är något jag råkat göra.

  6. Rebecka skriver:

    Stort tack, Sofia!
    Hanna, jag vet inte? De bara rasade in och jag godkände allt…? Har ingen aning om hur pingande funkar. Tog bort alla utom en nu. (Men blev glad av att läsa dina snälla ord så många gånger!)

  7. Sofia skriver:

    Oj, så tokig länken blev. Men den länkar ju till rätt ställe iaf, alltid något. =)

  8. Killmamman skriver:

    oftast är det ju dessutom för det mesta tal att tjejer ska göra mer killsaker, få ha killkläder på sig etc. väldigt sällan åt andra hållet att killar ska få leka prinsessor och ha nagellack. det är liksom ok åt ena hållet men inte andra.

    • Emmy skriver:

      Du har helt rätt i det du säger. Vi har kommit längre i frågan om att tjejer får vara grabbiga. Kanske för att kvinnor varit underställda männen så länge att den frågan drivits hårdast och varit mest i fokus under en längre tid?

      Jag blir alltid lika glad när jag ser pappor på öppna förskolan leka sminksession med sina söner, när pojkar kommer i fina rosa kläder och när min kusin lät sin son klä sig i prinsessklänning på vår farmors begravning. Självklart måste vi jobba för att killar ska få syssla med ”tjejgrejer” i samma utsträckning som tjejer med ”killgrejer”.

  9. Emmy skriver:

    Okej. Eftersom du bemödat dig att skriva ett helt inlägg om att jag har så fel så känns det som om jag borde komma med en kommentar :)

    För det första påstår jag aldrig i blogginlägget att jag presenterar ”det som är rätt”. En absolut sanning. Det är min subjektiva åsikt utifrån hur jag vill uppfostra min dotter och hur jag ser på jämställdhet som jag uttrycker. Jag förde en diskusion, jag presenterade inte ett manifest.

    Det är mycket möjligt att ett samhälle där vi tar bort det sociala könet och kallar alla för hen är rätt väg att gå. Men personligen tror jag inte det. Kanske lever jag i en villfarelse om en utopi vi aldrig kommer att nå – en utopi om att alla ska bli accepterade för vilka de är. Tjej eller kille. Homo- eller hetrosexuell. Ljus eller mörk. En insikt om att vi alla är människor och att vi måste kunna älska varandra trots och tack vare våra olikheter. Om vi tar bort all könstillhörighet och kallar alla barn för hen – skapar vi verkligen ett framtida samhälle där alla är accepterade för sina olikheter då? För olika är vi, vare sig vi vill eller inte.

    Sen vill jag bara ifrågasätta det du själv skriver här i blogginlägget:

    ”Sedan: om vi drar könsneutraliteten riktigt långt, vad händer? Jämlikhet händer. Men även om det är viktigt att få klä sin flickbebis i blåjeans ska man ju inte överdriva.”

    Det var ju just det. Att inte överdriva. Kan vi inte bara acceptera att flickor och pojkar får klä sig i precis vilka färger och kläder de vill, leka med vilka leksaker de vill utan att vi ska behöva ta bort deras könstillhörighet? En önskan om det anser jag inte vara bakåtsträvande.

    Fast vad vet jag. Jag är ju bara en som har fel på internet ;)

    • Rebecka skriver:

      Du använder väldigt många ord för att berätta att jag inte missuppfattat dig. Däremot missuppfattade du mitt ”men man ska ju inte överdriva”, det var ironi. Din utopi är ingen unik dröm. Men din analys är helt omedveten om könsmaktsordningen och historien, dvs verkligheten. Sedan jag skrev det där har också följande hänt: nynazister har mordhotat personalen på förskolan i fråga.

      • Emmy skriver:

        Okej. Då ber jag om ursäkt för missuppfattningen från min sida.

        Men jag tycker fortfarande att du i väldigt stora drag generaliserar mina åsikter. Du säger att jag uttrycker rädsla. Du får det att framstå som att jag presenterar en absolut sanning. Det stämmer ju inte.

        Jag är en människa precis som du och har rätt till egna åsikter och känslor. Om vi båda strävar mot samma mål, att alla ska bli accepterade – är det inte det som är det viktiga då? Sen har vi olika synsätt på hur det ska genomföras och vilken vi tror är den rätta vägen.

        Jag anser heller inte att min ”analys” är omedveten om könsmaktsordningen, historien och verkligheten. Jag lever ju i den verklighet vi pratar om. Utövar intressen där jag på grund av mitt kön är utsatt och i minoritetsställning. Uppfostrar ett barn i den verklighet vi pratar om. Hamnar ofta i diskussioner kring hur flickor och pojkar ska behandlas och inte särbehandlas för att skapa ett mer jämställt samhälle. Jag är fullt medveten om att vi idag drillas in i könsroller och att det är ett trångsynt samhälle som öppnar sina åsikter i väldigt sakta mak. Men jag har också en fast tro på att det håller på att förändras.

        Det är mycket möjligt att så pass ”drastiska” åtgärder som att ta bort det sociala könet krävs för att skapa jämställdhet. Det vet jag inte. Men jag tror personligen att det blir förvirrande för barnen. Hur ska de kunna lära sig att bli starka individer med en tro på sig själva om vi säger till dem att det inte är okej att vara sig själva? På samma sätt som vi idag påtvingar barn sociala könsroller blir det ju samma tvång fast tvärt om när vi tvingar in dem i en könsneutralitet. Och hur förklarar vi för barnen varför de ser olika ut när vi inte får benämna deras olikheter? Hur förklarar du för ett barn skillnaden mellan en ”hen” med manligt könsorgan och en ”hen” med kvinnligt könsorgan? Eller en ”hen” som begåvats med båda?

        Jag tror att man bygger ett mer jämställt samhälle genom att uppfostra barnen att acceptera olikheter till en sådan grad att olikheter inte är något konstigt. Flickor är normala. Pojkar är normala. Homosexuella är normala. Transexuella är normala. Och alla är vi lika värda och får leka/syssla med precis vad vi vill. Vi ser dock olika ut och tycker olika saker.

        Att nynazister har hotat förskolan är fruktansvärt. För även om jag inte håller med om förskolans tillvägagångssätt att uppfostra barn så är de naturligtvis, precis som jag, fria att tycka precis vad de vill och driva jämställdhetsfrågan på det vis de vill.

  10. Rebecka skriver:

    ”Förvirrande för barnen”, ”normalt” är viktigt. Lagom-är-bäst-resonemanget håller inte. I förlängningen motarbetar det sitt syfte, då det bygger på premissen att alla pojkar har något gemensamt som alla flickor inte har- försök inte dra ner det till att man inte skulle få säga snopp och snippa. Du får gärna fortsätta föra det, dock. Diskussion är väl bra även om man inte enas.

    • Emmy skriver:

      Men är det inte just den premissen vi i så fall måste ändra på? Att pojkar har något gemensamt som vi inte har. Det är väl det vi vill komma ifrån? Jag tror man kan göra det utan att ta bort könstillhörigheten.

      Och ”dra ner till” att inte få säga snopp och snippa. Det är väl även det som det handlar om. Det sociala köner är ju baserat på det fysiska. Tar du bort det ena påverkar det uppfattningen om det andra.

      Och jag anser att diskusion inte ”väl” är bra utan att det alltid är bra, även om man inte enas :)

      • Rebecka skriver:

        Jag ska förtydliga: du bygger ditt resonemang på en premiss som gör det omöjligt att inte bli definierad utifrån sitt kön. Att säga ”tjejer är normala och killar är normala men vi är sinsemellan olika” skapar inte jämlikhet. Jämför med t.ex. rasismens historia. Nu har jag faktiskt inte lust att diskutera detta mer med dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s