Nästa Huddinge, Huddinge nästa

Två kvällar i rad har jag haft ett jävla tragiskt, sorgligt skitärende som tvingat mig att åka pendeltåg. Tycker inte om dem; åker man fel stannar tåget inte förrän i Linköping och alla på alla pendeltåg är sura. Jag försöker le mot dem när jag möter någons blick, men ingen ler tillbaka. Att åka pendeltåg känns som att alla i Stockholm känner varandra men inte mig, och därför hatar de mig. Droppen: en tant kliver på samtidigt som mig två dagar i rad. På huvudet bär hon denna typ av hatt:

Fast GRÖN. Och besvarar ändå inte ett vänligt leende? Det är helt orimligt att gå omkring i en grön tovad konsthantverkshatt i ull och vara SÅ SUR. Det måste vara olagligt. När jag klev av pendeltåget hoppade slumpval-funktionen till Ice T:s Escape from the killing fields. Ingen slump, det.

About these ads
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s