Främling- en bok om Carola/ Andreas Ekström och Johanna Koljonen

När Carola slog igenom över en närmast absurt uttjatad natt, nämligen då hon vann Melodifestivalen i Malmö med Främling, var hon ihop med en kristen kille som hette Staffan Edenroth. Han fanns med på en kornig svartvit bild i mitt första idolalbum med Carola. Han hade bylsig skinnjacka över stickad fiskartröja och den outfiten gjorde så stort intryck på mig att hjärtat tog ett skutt när jag tjugo år senare såg en gammal bild av min man i just en sådan tröja.

En tid efter sitt genombrott gjorde Carola slut med Staffan. Anledningen var spridd i veckotidningarna jag läste hemma hos farmor: Staffan var inte tillräckligt kristen för Carola. Detta störde mig något enormt. Dåligt av Staffan att inte kunna skärpa till sig och vara tillräckligt kristen! Så tänkte jag, och det var väl första gången jag kom i kontakt med ”separation på grund av varaktig söndring”, ett livs kärlek som inte stod pall. Klart jag blev besviken på Staffan, där jag som okysst åttaåring trampade runt i allvädersstövlar och drömde om Richard Herrey. (Min lycka återhämtade sig snabbt när Carola blev ihop med honom i stället.)

Jag är inte unik här, jag vet det. Snart sagt alla människor som bodde i Sverige på 80-talet har en relation till Carola. När jag läser Främling, Andreas Ekströms och Johanna Koljonens bok om henne, finns det inte en käft som ser omslaget som inte kommenterar det. Flera gör det genom att berätta om något eget Carola-minne, nämna någon låt från Gibbs-producerade Runaway-albumet och hävda att den är ”sjukt bra”, eller säga något om vad hon borde göra nu. Det är som att prata om en gemensam bekant, oavsett vem jag pratar med. Hon är kanske den sista i sitt slag att vara den sortens kändis. I dagens splittrade, kändisproppade och superpublicerade värld är det bara några få som kan lägga bort efternamnet. När vi tänker på Carola tänker vi som på en sagofigur. Hon är magisk.

Det har Ekström och Koljonen tagit hänsyn till när de skriver sin bok. De pratar med alla utom Carola själv för att inte bli förtrollade. (Carola som privatperson- finns hon ens?) De gör hembesök hos Bert Karlsson (jag bävar när jag läser att han som mest hade kontroll över var tredje skiva som släpptes i Sverige) pratar med Ulf Ekman från Livets ord som sålde Carola och Runars bröllop på video, Ingela Pling Forsman och Lasse Holm som skrivit många av hennes största låtar, hardcore-fansen (en samlare bor i Borås!) och gamla lärare.

Inte mycket nytt under solen rent faktamässigt. Däremot väver författarna in Carola i samtiden, i det svenska samhällets förskingring och förändring, sätter igång tankar, driver teorier, ställer frågor. Främling vilar på en grundlig research där inga detaljer är för obetydliga. Det är hisnande, underhållande läsning om ett unikt fenomen där vi alla deltar och bidrar på något vis.

För något år sedan gjorde Filter en typisk Filter-intervju med Carola. Den stör mig fortfarande, för att Carola bitvis verkade lite bitter, och för att hon delvis framställdes som förbisprungen. Ekström och Koljonen balanserar hela tiden på rätt sida hänsynsgräsen och förlorar aldrig i respekt, utan att för den skull bara begapa. Främling är intelligent och genomlysande, men gör det samtidigt möjligt att behålla sin barnatro på Carola.

(Borås Tidning, Smålandsposten 120420)

About these ads
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Främling- en bok om Carola/ Andreas Ekström och Johanna Koljonen

  1. EvaM skriver:

    Åh, vad bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s