Fear of the dark

Jag tänkte berätta lite om att vara harig. Det är inte jordens sexigaste egenskap, men det är en jag har. Jag är rädd, orolig, ängslig och nordisk mästare i konsten att måla upp all världens möjliga fanskap på väggar. Eller omöjliga, om man ska vara petnoga.

Detta är inte coolt, det vet jag. En modern människa ska vara frejdig och frimodig. Hålla på med ultimate fighting, ta för sig av världen (genom att flyga flygplan hela tiden) och åka på vildmarkssemester bland björn och varg. Själv vill jag helst linda in alla jag älskar i bubbelplast och inte låta dem lämna lägenheten. Tyvärr är det inte lagligt.

”Visst måste det vara supersällsynt att man blir dödsmördad av en galen sekt om man faktiskt TÄNKT på att man skulle kunna bli dödsmördad av en galen sekt?” frågar jag Johannes innan vi ska somna i vårt ensligt belägna torp. Jag hör när jag säger det högt att det låter lite… ängsligt kanske. Men samtidigt är det småpotatis att muntligen försöka besvärja ett öde som är döden jämfört med att till exempel bygga ett panic room. För att bara ta något exempel ur luften som jag absolut inte tänkt på. Eller googlat. Eller räknat på vad det skulle kosta.

Jag skyller inte på någon men allt är barnens fel. Innan de fanns var jag inte direkt sugen på att dö, men jag körde åtminstone bil i rusningstrafik utan kaninhjärta. Det gör jag inte längre. Jag kör helst inte bil alls. Den enda risk jag utsätter mig för i trafik nu för tiden är att hytta med näven åt folk som kör för fort nära övergångsställen.

Jag är rädd för att flyga, enda anledningen till att jag inte bokar mig själv och Johannes på olika flyg är för att jag hörde om en som gjorde det vars familj kraschade så han blev ensam kvar. Jag är rädd för sjukdomar, bilolyckor, att få en istapp i huvudet, att glömma avståndet mellan vagn och plattform, sura hundar i parken. Luftburna dödliga virus, djupa vatten, arga gubbar, branta trappor, hala golv, husbock, HIV-kanyler. Jag är rädd för mörker, konstiga ljud, knivar, krig, containrar fulla med kobror, cancer, utförsäkringar, nazister.

Hörde ordet trygghetsnarkomani, men tror det här egentligen är rätt rimligt. Risken att bli dödsmördad av en galen sekt är en på en miljard. Och vi är alla unika. You do the math.

(Amelia 14/2012)

About these ads
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Fear of the dark

  1. Rebecka skriver:

    Och det där kunde ha varit jag. På pricken jag, på pricken jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s