Vad jag talar om när jag talar om löpning

Benen är stumma, krumma känns det som. Skelettet värker. För varje gång någon av mina fötter slår i marken känner jag hur det liksom går sönder lite grann. Jag hör min egen flåsiga andning. Det låter inte som en person som är ute och ”löptränar” eller ”springer”, inte ens joggar. Det låter som en person som ätit en hink ister om dagen i hela sitt liv, och nu får en hjärtinfarkt.

Alltid när jag ”springer” hör jag Breed med Nirvana i huvudet. Är inte det en underskattad, bortglömd låt? Jo, men det kan bero på att den är extremt monoton och att man blir arg av den, och inte sådär ”nu jävlar ska jag springa”-arg utan mer ”jävla värld god natt”-arg.

Det är jättedåligt att ha den i huvudet alltid när man springer, och ännu värre när man är jag. För vet ni vad, ni säger att löpning är ”jobbigt de första tjugo gångerna och sedan blir man beroende”. Jag måste vara helt unik. Det där stämmer inte på mig. Det blir lite VÄRRE för varje gång jag springer. Delvis för att jag minns hur jävligt det var förra gången.

Och min brorsa säger, efter att ha sprungit typ en mil andra gången han sprang i livet, att löpning ”är en så bra sport just för att det ger resultat snabbt, faktum är att man får bättre kondition snabbare än kroppen hinner med att bygga upp musklerna så man måste ta det lite lugnt”. Men även där är jag unik tydligen, för jag får ont överallt och förslitningsskador UTAN att få bättre kondis. Freak of nature! Det är jag och kentaurerna, fast de har bättre kondis.

Jag behöver rådet ”ta det lugnt” mindre än jag behöver rådet ”köp inte en hemmabyggd tatueringsmaskin på ebay för att sedan öva på din egen ansiktshud.”

Alla dessa medelålders-men-släta människor i tidningen som plötsligt barfotaspringer maraton i snöstorm och uppförsbacke. De säger att tröttheten är 80 procent psykisk. Jag hatar att utmana mig själv, det är det värsta jag vet. Min kondition blir inte bättre, jag sover inte ovanligt gott efter en runda, ni kommer att få läsa min hemliga dagbok innan jag visar er RunKeeper-siffror.

Kul att ni har en hobby alla springtokar, det går bra att cirkulera, här finns inget att se, än har jag inte dött men jag har lite håll i sidan som får det att verka så.

(Amelia 21/ 2012)

About these ads
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vad jag talar om när jag talar om löpning

  1. Random Nilsson skriver:

    Haha, igenkänning! Försökte börja springa i somras men det slutade alltid med att jag stannade och plockade blåbär istället. Träning för tränings skull funkar inte alls för mig. Cykla till jobbet funkar däremot, då ska jag ju nånstans (i tid) och sparar pengar samtidigt.

  2. Ping: Slut som artist « Denna hagga

  3. Ping: Hjälp, jag har också börjat träna?! | Popjunkien

  4. Ping: Att springa | fredrikwass.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s