Skända flaggan, vägra mindfulness, var bitter

Det ringer någon från en tidning jag brukade skriva i. I någon sekund tror jag att de tagit sitt förnuft till fånga och vill att jag ska börja skriva för dem igen. Sedan inser jag att det är från prenumerationsavdelningen. Hen låter mycket entusiastisk.

”Hej Rebecka! Vi vill gärna ha tillbaka dig som prenumerant!”

”Eh, tack, men nej tack.”

”Får man fråga varför?”

Ja, varför. För att jag knappt hinner pilla på tidningen innan det är dags att baxa folk till dagis och skola? För att det är så tungt att bära kassar till pappersinsamlingen? Sedan säger jag det bara:

”Jag fick sparken från din tidning för ett och ett halvt år sedan.”

Det blir så dålig stämning att våra telefoner, på varsin ända, vrider sig av obekvämt. Känns som jag begått ett övergrepp, besudlat den stackars telefonsäljaren med min bitterhet.

När jag blir uppsagd ska jag nämligen inte bli sur. Absolut inte bitter, det är den fulaste känsla vi har i det här landet. Vad som helst kan hända men bittra får vi helt enkelt inte bli. Jag ska säga ”det var ändå dags” och ”nu går jag vidare mot nya spännande utmaningar”. Vad jag inte ska göra är: fortfarande sura efter ett och ett halvt år. Bitterhet är steget innan döden. Slutgiltigt, för alltid sämst.

Men så träffar jag en nyskild kvinna på en fest. Vi pratar om ett barnspöke som bodde i hennes gamla lägenhet, där hennes ex fortfarande bor kvar. ”Där kan han bo, med sitt jävla döda barn.” Jag rycker till för att det är så hårt. Men tänker att det förmodligen är hundra gånger smartare att tillåta sig att vara hård, arg, bitter än att stänga i de fula känslorna och säga ”vet du vi hade en lyckad separation, vi var helt överens, barnen mår bra, vi firar fortfarande jul ihop” fast det inte alls är så.

För allt det som är fint i vårt samhälle: acceptans, inre lugn, ett jämnt blodsocker, harmoni och att se nya möjligheter i allt dåligt som händer, bygger också på att tiga ihjäl och eller trycka undan ilskan. Att vi inte säger som Vera i filmen Dolores Claiborne: ”Sometimes you have to be a high-riding bitch to survive. Sometimes being a bitch is all a woman has to hold onto.” Och alla som någon gång varit arga vet väl vilken monumental kraft som finns även i negativa känslor?  Om du känner bitterhet, beror det antagligen på att du har rätt till den. Låt ingen ta den ifrån dig.

(Amelia 9, 2013)

About these ads
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Skända flaggan, vägra mindfulness, var bitter

  1. Pingback: Floating | Dos Family

  2. Pingback: Pressklipp | Rebecka Åhlund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s