Her lights beams on me

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Jag lever.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Stäng igen din open mind

Jag försöker att ha ett öppet sinne, det där som heter att vara open minded på svengelska. Dessutom har jag supertovigt hår och yogar i perioder, så när en kvinna med gredelina dreadlocks kommer fram till mig i parken när hunden och jag är på söndagspromenad, så stannar jag så klart och pratar med henne.

Hon heter Zoe och erbjuder mig ett gratis 25-minuters yogapass! Och det börjar om en kvart! Det driver ut slagg och demoner, lovar hon. Och vem är jag, med mitt öppna sinne, att inte springa hem lite raskt och byta om till mjuka kläder och flipflops?

Det är en liten men naggande god skara som vill yoga med Zoe. En jättelång man med jättelångt skägg som fladdrar i vinden, tre kvinnor i min egen ålder varav två har såna riktiga löpartajts i klatschiga färger, en cool kille i svart tracksuit som inte möter någons blick och en äldre kvinna som älskar Zoe och brukar gå på hennes ”rengörande yoga, om ni fattar hur jag menar”. Egentligen är det alldeles för kallt för att ens vara utomhus, men något har uppenbarligen dragit oss hit. Demoner, nyfikenhet eller bara en känsla av att det vore för ledsamt om ingen kom?

Där sitter vi, på skruttiga yogamattor, bland ej upplockat hundbajs, rester av någons barbecue och gamla snytpapper. Zoe säger åt oss vad vi ska göra. Höfterna ska öppnas upp, ryggen böjas, vaderna peka åt olika håll. Jag känner många känslor. Till exempel att baksidan av mina lår förmodligen är besatta av demoner. Zoe kommer och trycker till mina axlar då och då. Hon luktar patchouli så klart. ”Ut med det!” väser hon då och då. Någon pruttar, men jag vet inte om det var så Zoe menade. Sedan mässar hon lite på vad jag misstänker är sanskrit, och efter det tackar hon oss och skrider runt mellan mattorna och ger oss vegankorv i servetter, några Pringles-chips och små plastmuggar med vad jag bedömer som otroligt sött, vitt vin. Det är första gången jag får vin EFTER att ha ”öppnat upp höfterna”.

Det finns ju en första gång för allt, men också en sista, och jag kanske inte ska göra just det här igen. Men lite vigare är jag. Och det man minns av livet är väl just de där gångerna man gör sånt som förhoppningsvis aldrig hamnar på YouTube.

(Amelia 12, 2016)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Malfeitor

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det sitter i dig

”Åh hjärtat, nog om allt som har dött
Du vet att jag aldrig andas lätt och förstrött
Du vet att jag sover med hjälp av din puls
Det sitter i dig, mitt hjärta
Åh vacker, tänk att i tid
du klädd som soluppgången
jag ruskad och älskad till liv
Du vet att du bär på alla färger ur min själ
Det sitter i dig, mitt hjärta
Tänk att den ljusaste natt
vill vara hos den mörkaste dag
Tänk att det finns kärlek i svart
det sitter i dig
Åh, älskling, det är så skönt att slippa all längtan
Och oron för att bli störd
Jag vet hur jag ska älska dig tills jag dör
Det sitter i dig, mitt hjärta”

❤ sov gott Freddie Wadling

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

I loves you Porgy

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lita inte på magkänslan!

När någon frågar mig om goda råd brukar jag gagga om att känna efter och lyssna på magkänslan. Att vända och vrida och prata om grejer tills de vet vad de själva vill. Sen sitter man där.

För man kan också göra precis tvärtom.

Om jag verkligen känner efter varje morgon när min telefon larmar igång, så är allt jag vill att stänga av och sova vidare. Inte snooza, verkligen inte. Bara stänga av väckarklockan ordentligt, lägga en kudde över huvudet och snarka mig tillbaka till Törnrosa. Orka duscha? Barnen måste lära sig att göra egen frukost? Hunden vill ändå gå samma runda varje morgon- kan hon inte göra det själv?

När jag försöker lyssna på vad min mage vill säga mig, så är det enbart: ”Hej, jag är din mage, jag är kanske lite väl plufsig, men du bör ögonblickligen fylla på mig med mer pizza med extra ost. Bästa hälsningar!” Jag kanske är lite knubbig redan, men om jag lyssnade på magkänslan jämt skulle jag väga 425 kilo och behöva lyftas ut med helikopter från sovrumsfönstret.

Om jag tog varenda känsla jag känner på allvar skulle jag inte ens hinna äta pizza. Lite helt vanlig självförnekelse kan vara väldigt bra, också.

De roligaste sakerna jag gjort hittills i livet har jag inte alls vetat att jag verkligen ville göra. En av mina bästa vänner fick jag bara för att jag gick med och fikade efter en föreläsning på universitetet. En av mina roligaste resor gjorde jag för att min man plötsligt föreslog att vi skulle åka till Shanghai i tre dygn. Mina första tatueringar gjorde jag för att jag var lite för tidig till en dagishämtning och killarna på studion verkade så stränga att jag inte tordes backa ur. När jag skrev min första bok var det för att min kompis sa åt mig att göra det. Jag var inte ens säker på att jag verkligen ville flytta till London, men jag hängde med min familj.

Det finns åtta-nio anledningar att rota omkring i magtrakten efter någon sorts känsla. Det finns hundra anledningar till att ansluta sig till en religion, börja yoga, byta jobb, hitta en ny partner, skaffa barn, inte skaffa barn, adoptera en hund, göra hårförlängning, resa till Bali, leva på granatäpple-kvarg i en månad. Men ibland kanske man bara ska göra, istället för att känna efter i hundra år. Känn efter, det kanske också är ett tips att inte alltid göra det? Ibland är man magsjuk.

(Amelia 9, 2016)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar