Lördag lördag beep beep

För en vecka sedan lämnade jag manus till min nya spökhistoria: Det som hände i källaren. Det blev så tomt efter det. Mina vanliga texter, och så har jag kollat på Bloodline och läst Oscar Levertins vänner av Martina Montelius (recension kommer snart), och anmält mig till en keramikkurs. Träffade en nyseparared person vars parterapeut sagt åt dem att ligga med andra för att få liv i sin egen relation, parterapeuten hade kallat det ”Las Vegas-dygn”, som i ”What happens in Vegas, stays in Vegas”. Jag känner mig så omodern ibland.

Igår träffade jag min barndomsvän Daniel och brände snoken medan vi åt lunch och babblade vid Regents Canal. Han och hans kille har flyttat från London till Paris precis, och han påminde mig om att allt i London är skitigt och fult. Sedan gick jag på nature club med barnen och Ingrid och massa andra barn och föräldrar. Det var i en liten inhängnad park på Old Bethnal Green Road som jag aldrig ens fattat var en park förut, jag har trott att det var en ödetomt bara. På nature club får man knyta knopar, bränna sig på brännässlor och snubbla på rötter, eller åtminstone på någon gammal rostig såg som ligger bredvid några hantverksmässiga killar som håller på att bygga ett skjul. Vi började med ”safety sweep”, som är en promenad runt parken ledd av Ingrid, där man håller utkik efter trasiga glasflaskor, gamla sprutor och inbrottsbenägna pedofiler. Barnen trodde vi kollade efter rävar.

Idag har jag städat bakgården, köpt en försilvrad rävtand, ätit vietnamesiskt, handlat böcker med barnen och tagit bort nagellack på tårna. Det sista var det tråkigaste. Jag undrar hur jag någonsin ska kunna komma tillfreds med alla de där rena underhålls-grejerna man måste hålla på med: ställa in i diskmaskinen, tvätta håret, ”plocka”, rensa ogräs, slänga mögelostar som börjat utveckla nytt mögel. Det tar bara några sekunder, ju, men de där sekundrarna hatar jag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ganja dem a smell, smell dem out

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Påsklovet- bildsjoket

IMG_4256

IMG_4260

IMG_4243

IMG_4185

IMG_4339

IMG_4188

IMG_4325

IMG_4304

IMG_4327

IMG_4200

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

What’s the meaning of Stonehenge

11066608_10153218252264747_5721434832696332693_n

Jag vill strypa, eller sparka ihjäl, en människa bakom mig i en kö. Jag är svensk, jag älskar att köa. Nej, det gör jag inte. Det gör ingen. Men i normala fall, när det inte står någon sorts extra irriterande person precis bakom och gapar sina löjliga repliker rakt i örat på mig, så blir jag åtminstone inte mordlysten.

Men det blir jag, i kön för alla som inte förbokat ett besök på Stonehenge. Det regnar på det där brittiska sättet. Som om gud står med en blomspruta och liksom sprinklar oss alla töntar som bara råkade köra förbi den omåttligt lockande skylten ”Stonehenge, 4 miles”. Jag tvingar min stackars weekend-semestrande familj att svänga av. Jag har alltid trott att Stonehenge låg i Skottland? Nu ligger det på vår väg från Cornwall hem till London och jag är lärarbarn. Finns det en historisk sevärdhet inom rimlig radie, så åker man dit. Det är en lika viktig regel som att inte äta snorkråkor i officiella sammanhang.

Vi går och kissar, tvättar oss och torkar händerna i handblåsar. Det finns sådana. Vid Stonehenge. Extra effektiva, om jag ska recensera dem. Sedan köper vi biljetter. Det kostar nästan 500 spänn att ta in sin familj till ett par förhistoriskt placerade stenblock på en äng. Vi köar lite extra för att få åka buss med den elektroniska skylten ”To the stones” i vindrutan. Annars tar det en halvtimme att gå från biljettkassan till själva Stonehenge.

Det är kladdigt av lera på bussgolvet när vi kliver av. Alla fäller upp sina paraplyer med ”STONEHENGE ROCKS”-tryck. Vi har inga paraplyer. Vi skyndar oss över gummilplätterade gångvägar fram till den bästa fotovinkeln. Jag försöker ta en selfie med Stonehenge. Min man skojar och lutar sig in i bild. Jag postar den på Instagram. Täckningen vid Stonehenge är mycket god. Sedan vill vi ha mellanmål och det regnar för mycket.

I bussen på vägen tillbaka till biljettkassan sjunger vi Ylvis-låten om Stonehenge. Vi dribblar barnen genom museum-shopen för att slippa köpa muggar med akvareller av stenblocken. När vi lämnar parkeringen, mellan picknickande italienska storfamiljer och slumpmässiga goter, konstaterar vi att det kostade motsvarande nästan 70 kronor i minuten för att kolla på Stonehenge. Men nu har vi sett det. Hade vi kommit från andra hållet hade vi kunnat se stenbumlingarna från motorvägen. Det är som på Louvern.

(Borås Tidning 150412)

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Vaxa benen- få spännande historia på köpet!

Firade mina exklusiva hårstrån på benen med att vaxa bort dem och fick en historia av spa-kvinnan om hur hon Tinder-dejtat en supersexig italienare inom modebranschen. Två gånger. Båda gångerna hade han försökt få med henne hem, men hon gör inte sånt längre, av rent säkerhetstänkande. När hon kollade om de skulle dejta en tredje gång hade han varit mycket oklar, och till slut textat: ”NO!!! THANKS” och lite annat otrevligt. Igår hade hon råkat på honom på en bar i Hoxton och han hade en töntig ring på sig och var helt ensam. Hon hade varit skitsnygg och sagt att han inte hade behövt vara så elak, och hennes kompis från södra London hade sagt: ”Oh, is this the rude arsehole you told me about?” så att han hörde och sedan fick han gå hem och skämmas. Och så hade han textat på natten att det ”was nice meeting you again” och hon har fortfarande inte svarat men raderat hans nummer ur sin telefon. ”Karma was biting him in the face”, sa hon. Och jag förstår först nu varför kvinnor vaxar olika kroppsdelar. Så spännande!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Cornwall, baby, and Stonehenge

Vi har skaffat en bil så i tisdags (när vi fick den) åkte vi till Ikea och åt middag. Försökte hitta värmeljus men det blev bara påskmust och någon liten vas. I går åkte vi till Cornwall. Vår granne Steve tyckte att vi var helt dumma i huvudena som tänkte åka i fem timmar för att stanna en natt, men vi hade uppenbarligen saknat att åka bil och bråka om vilken låt vi ska lyssna på så vi gjorde det ändå. Här är tapeten i ”kitchenetten” som fanns i vår lilla lägenhet på ett underbart B&B.IMG_4115

Och här är en prydnad från hallen på samma ställe:IMG_4112

Lite olika ordning på bilderna men vi råkade på Stonehenge på vägen hem, köade i regn och sedan försökte jag ta en selfie med turistattraktion. Den blev photo bombad:

IMG_4145

I Cornwall letade jag förgäves efter min Enid Blyton-matsäck bestående av njurpaj och tusen olika smörgåsar att intas i en mystisk grotta som i Fem-böckerna. Det var så jävla fint där, men fotografiskt omöjligt.

IMG_4100

IMG_4072

Här är en blobfish och en sten från Stonehenge som är SUPERLIKA, eller hur:

IMG_4158

Här sov vi. Och jag sov så jävla gott för det var mörkt och tyst. Tänkte kanske: ”bo här?” Ja, det gjorde jag. Och sedan fick vi en underbar frukost av en underbar kvinna som drev detta B&B, maila för detaljer om ni har vägarna förbi Cornwall.

IMG_4106

Vi gick en liten promenad. Hamnade vid någon grind, och Bodil ropade typ ”Hey little you, come here!” till den här hästen. Som vi klappade och pratade med. Bodil är helt magisk med djur. Jag har lite häst-fobi kvar sedan jag blev biten av en stackars misshandlad ponny på Skara sommarland som sexåring (jag betror ej Bert Karlsson med NÅGOT, men framför allt inte ponnysar) men när Bodil är med blir jag lite modig. (Handen jag klappade med luktar fortfarande djur.) Sedan åkte vi till en pub och jag åt skogsduva. Det ska jag aldrig göra igen.IMG_4109

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Detta hände

Jag är på väg för att hämta mina barn i skolan. Jag sneddar över gatan när jag hör någon ropa på mig. ”Miss!” En grönblek man på en kapad hyrcykel sladdar mot trottoaren. Hans mössa håller på att trilla av hans spretiga hår, hans brallor nedhasade över kalsongkanten och om jag inte visste bättre vid det här laget skulle jag lika gärna kunna ha tagit honom för hipsterarkitekt.

”Ursäkta, förlåt, miss, jag är ledsen att behöva störa dig såhär, du har säkert bråttom, jag är verkligen ledsen men. Jag är desperat. Jag måste försöka ta mig till Homerton Hospital och jag har inte råd, jag tror det är bråttom, förstår du…” Han flackar med blicken i eftermiddagssolen. Isblå, genomträngande ögon som naglar fast mig i den pittoreska gatstenen.

Jag är inte beredd. Han halar upp sin jackärm. Ovansidan av hans underarm ser ut som sådant min man ber mig köpa med hem när barnen önskat sig spaghetti bolognese till middag. Fast då ligger det i svarta polyeten-tråg täckta med plastfolie i en kyldisk i mataffären. Hans underarm är köttfärs, rosa och röd och köttsåret är djupt. Om jag petade bara lite skulle jag se ända ner till skelettet, inser jag. Huden runt om är ojämn, fransig.

Han sträcker fram en smutsig handflata. ”Snälla, snälla miss. Förlåt att jag visade dig det här, det är äckligt, jag vet. Men jag måste till sjukhuset och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har du två pund? Ett pund? Vad som helst.”

Jag gräver i fickan och ger honom alla kaffeslantar jag har. Han säger tack så mycket och cyklar vidare, sådär som halta personer cyklar på kapade hyrcyklar, om ni vet? Jag måste springa för att hinna till barnens skola i tid. Det gör jag så klart. Och när de skuttar framför mig på trottoaren på väg hem, mina medelklassiga, rena, glada, mätta och inte direkt pissfattiga barn, så inser jag att jag redan varit med om exakt det här förut.

Samme man cyklade upp bredvid mig, två kvarter härifrån, för fyra månader sedan. På en kapad hyrcykel, och han sa samma saker och visade samma köttsår. Sex gånger tolv centimeter öppet människokött på underarmen. Även då ville han ha finansiell hjälp att ta sig till Homerton hospital.

Ta en sekund av ditt enda liv. Föreställ dig att du måste hugga upp din egen arm för att kunna tigga pengar av främmande människor för det du nu behöver för att orka ta dig genom dagen. Jag borde kanske känna mig lurad, men jag känner mig inte lurad av honom. Bara av att fattigdom driver människor till sjuka saker.

(Borås Tidning, 150329)

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar