Ser jag tjock ut eller är du bara glad att ha ett fröbröd i fickan

På mitt älsklingsfik i Borås har de utökat sortimentet. När jag beställer min macka frågar tjejen i kassan om jag vill ha vanligt bröd eller fröbröd. I den upplysta disken står gröna prinsessbakelser och semlor och ser ut som vanligt, men den chokladiga kakan bredvid har en egen skylt: ”LCHF-kaka”.

Det är som att det förväntas av kvinnor att vi ska ha ätstörningar, eller åtminstone ”ett komplicerat förhållande till mat”. Lite ångest över vad vi stoppar i munnen. Inte ens alltid för att vi äter för mycket utan för att vi äter… alls? Att som kvinna äta sig mätt är en politisk handling. Ett tuggvänligt uppror.

Jag har känt mig lätt rebellisk över att jag aldrig gått på några dieter. Men så testade jag, av ren nyfikenhet, att utesluta kolhydrater förra hösten. Det var rätt bra på flera sätt, kul med riktigt smör och bearnaisesås, och blodsockret puttrade på så jämnt och fint. Men jag orkade inte springa och jag blev besatt av allt jag inte fick äta. Jag hoppade av dieten i sista minuten tror jag. För plötsligt insåg jag att jag, 35 år gammal, höll på att dra på mig en ätstörning.

Kroppen behöver mat för att orka tänka och fungera och hålla sig frisk. Det är klart att det finns mat som vi mår bättre av, och att den som kedjar fast sig vid datorn med socker och transfetter intravenöst förmodligen kommer att må sämre än nödvändigt. Men det har gått lite långt, väl? Hjärnan behöver mat för att orka tänka, men om det enda den ska tänka på är ”vad ska jag äta, vad ska jag inte äta, är detta lokalproducerat, hinner jag hem till surdegen, är det här ekologiskt-biodynamiskt eller bara ekologiskt, vad ÄR egentligen biodynamiskt ens, är det antioxidanter i detta, blir man tjock av korv” så spelar det ju ingen roll. Då är vi tillbaka på ruta ett redan efter frukost.

För det handlar om att må bra och inte bli så tjock att en inte kommer ut genom dörren. Och det ska inte krävas planering värdig ett värdetransportrån för att äta. Våra matöverjag och kolhydratsnutar måste ta ledigt ibland.

”Nä,” säger jag apropå fröbrödet. ”Jag vill bara ha en vanlig macka, med mycket smör och ost och röd paprika och någon gurkbit kanske? Att ta med, tack.” Jag går därifrån, glatt svängandes med min smörgåspåse, och vet inte om jag ska nynna på ”breaking the law” eller ”fuck the police”.

(Amelia 8 2013)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ser jag tjock ut eller är du bara glad att ha ett fröbröd i fickan

  1. Görel skriver:

    Mycket bra skrivet!

  2. Ylva skriver:

    Det är bra att det finns alternativ till exempel för dem som är glutenintoleranta, men annars håller jag med Jamie Oliver som sa i Skavlan något i stil med ”ingen efterätt är nyttig, ska du äta nyttigt så låt bli efterrätt”, alltså inget tjafs med light eller så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s