I’m easy

Sista dagen, som alltså var i fredags, tillbringade vi i French consession som är de delar av Shanghai som, ja ni gissade rätt, var franskt ett tag. Jag svalde en fluga och Johannes köpte en skål som man klongar i när man ska meditera. ”Why you have so many symbols on your arms?” frågade en tjej och sedan såg jag några som gjorde tai chi i parken, så otroligt balla. Jag tycker så mycket om Shanghai.

Sedan gick vi på Banyan Tree spa i ett par timmar och sedan gick vi ut och käkade med en gammal kompis från Borås, våra nya kompisar Jesper och Rong samt två danska pojkar som tänker ta kebab till Kina, en jag känner igen från krogen i Göteborg på 90-talet, en kanadensisk fotograf med klassanalys och en sorgsen arvtagare som hade en snäcka i örat för att han ville lyssna på sin egen musik (jag förstår honom, tänker att om Arno och Alexander tar kebab till Shanghai så borde jag ta dit rap, det bor ändå 23 miljoner pers där, nån borde ha samma smak som jag?).

Jag har inte sett så många sci fi-filmer eftersom jag trott mig hata genren, men det kändes som att vara med i en sådan. Prångiga trappor upp till klubbar, skitmörkt överallt, regn, dimma/ smog, oklar sprit utblandad med vatten i dricksglas, en kille som började prata med mig inne på toa och som trodde att jag sa att han såg ut som en ”dog” fast jag sa ”doll”, superhöga klackar på alla tjejer (både jag och Rong hade sneakers med i väskorna), vidrig musik (galopphouse) men det gjorde ingenting, vänlig och nyfiken stämning, rökning inomhus och cash only.

Det här med utsläppen blev verkligt för mig första gången någonsin tror jag. Alltså, Jesper hade en app där man kunde se hur dålig luft det var. När folk demonstrerar på Hornsgatan för att det är så hemskt och alla kör med dubbdäck är det värdet tydligen runt 35. I Shanghai i torsdags var det 152. I fredags: över 200. Dåliga dagar i Peking ligger det på 900. Jag hade alltså kennelhosta hela resan, den gick över när jag raglade av planet i går kväll och nöjt flåsade i mig luften på Södermalm som ändå luktade konstigt på grund av att det brann sopor någonstans. Rädda planeten! osv. Men på något sätt känns det så larvigt att sopsortera när kolkraftverken släpper ut sin skit rakt ut i luften.

Bestämde mig i dag för att aldrig springa utan läppstift. Hade fått en avi och hämtade ut ett bokpaket som innehöll: en 567 sidor lång bok av en poet som skrivit en bok om sin vän Jesper Ganslandt och inspelningen av filmen Blondie. Man tänker sitt! Eller, män tänker sitt? Har ätit upp barnens godis, gått en bra promenad, sovit som en tonåring, börjat skriva om Kristian Gidlunds I kroppen min-bok som jag läste i Shanghai, skämtat om en svensk ståupp-komiker och pratat med mamma.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s