It’s my livmoder and it’s empty if I want to

Jag var bara 27 när jag gifte mig. Det skedde på en radhusbalkong i Bagarmossen utanför Stockholm och bröllopsmiddagen bestod av ungersk gulasch ur en gryta på gräsmattan och dans i det som varit mina svågrars gemensamma pojkrum. Men frågan är om jag visste vad jag gav mig in på. Redan veckan efter bröllopet träffade jag en vagt bekant på bussen som hojtade ”hörde att ni gift er fett ska ni ha barn nu då eller?” Jag hade knappt tänkt tanken på barn, då. Eller, jag hade tänkt ”kanske, sen”. Vet att det inte är något ovanligt med en bebis när en är 27 men… öh, jag? Jag hade ju just slutat samla på Kitty-brödrostar.

Men det var som om mitt framharklade ”ja” där på radhusbalkongen också var ett ja till att nästan främmande människor glatt kunde kika in bland mina äggstockar, höra sig för om min regelbundna menscykel och hoa lite för att se om det ekade i min livmoder. Det gjorde det. I flera år. Och allt från ondskefulla mellanchefer till kompisars bryllingar fortsatte fråga. Vad ÄR det? Jag ser ingen skillnad mellan att klappa en knubbis på bullmagen och fråga ”när är det dags?” för att en förutsätter att minsta rundning på magen betyder att någon legat sig till fortplantning, och påflugenheten i att fråga någon om hen ska ha barn nu.

Runt omkring mig fanns dessutom de ofrivilligt barnlösa. De som först legat på schema under ibland flera år, utan att någonsin få två blå streck på Clearbluestickan. Sedan gick de igenom jobbiga utredningar, värmevallande fertilitetsbehandlingar, nervösa provrörsbefruktningar, donationer av dansk sperma. De vars hela liv kom att kretsa om den djupt efterlängtade ungen, och som av den till synes enkla frågan ”ska ni ha barn då eller?” kunde översköljas av sorg och frustration så det räckte för ett år framåt.

Vi ska ta hand om varandra och bry oss om varandra så mycket det går, tycker jag. Men i omsorgen ligger också att kunna fatta när ens lilla nästipp är blöt. Alla kvinnor vill inte ha barn. Alla vill inte ha barn nu. En del försöker men det funkar inte.  Att tjatfråga om det är oartigt, onödigt och väldigt privat. Alltså så privat att det är bättre att hålla truten och vänta tills den andra själv för saken på tal. Ingen har någonsin svarat ”åh, vad glad jag blir, jag trodde aldrig att du skulle fråga!” på frågan ”ska du ha barn nu?”. Lämna din nästas livmoder i fred.

(Amelia 19 2013)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s