Är du lönsam, lille vän

Detta händer: jag går förbi några barn som leker i en park och hör en unge, hängandes i ett halvtrasigt klätternät, ropa: ”Jag var lite stressad!” De leker sådär, ”jag var mamman” och ”då visste inte du att det bodde en drake där”. Och så plötsligt den där töntiga yuppiemeningen, yttrad med viss viktig-pettrighet

Inte så konstigt att de leker så. För om du inte är stressad har du inget att vara stolt över i det här fjantiga, felkalibrerade samhället. Det finaste en människa kan ha är 420 olästa mail, en fullklottrad kalender och magkatarr. Projekt som ska sjösättas, omorganiseringar som ska implementeras, nya spännande utmaningar som ska antas. Avtalsförhandlingar som ska förhandlas, ärenden som ska upprättas och möten som ska dra ut på tiden i evigheters evighet. Världsliga saker som att barnen blir kräksjuka, att diskmaskinen går sönder och måste lagas av en person som lovar att dyka upp ”någon gång mellan sju på morgonen och sex på kvällen” och att vi slarvat bort bilnyckeln och tvingas leta efter den i en halvtimme rubbar vår minutiöst planerade tillvaro lika våldsamt som en halvrejäl jordbävning skulle göra.

Den som har tid med något alls utöver jobbet, och som kan ses redan samma kväll om en frågar, blir genast misstänkt. Är du inte eftertraktad nog? Är du inte jagad, ständigt ansatt av nya kul och fräscha jobberbjudanden? Då är du nog inte viktig. En telefon som inte ringer, en tom mailbox, andetag som når ända ner i lungorna… Är du inte lönsam, lille vän? Är du en förlorare, månne? Dyk ner i telefonen och låtsas för guds skull. Ingen vill ha någon som inte alla andra vill ha, samtidigt.

”Jag ångrar att jag la så mycket tid på att läsa böcker. Jag ångrar att jag la så mycket tid på att umgås med mina barn. Jag ångrar att jag tog all den där tiden till att bada”, sa ingen, någonsin. Tvärtom är det ju alltid jobbet och karriären som fått ta för stor plats för människor när de ligger för döden och rapporterar in sina liv. Det är för sent för dem, då. Men vi andra borde ju fatta att det gäller även oss.

Att låta jobbet vara allt är att lägga för mycket ansvar på jobbet: så kul är inget som en kan få betalt för att göra. Det gör mig grinfärdig att tänka på hur vi jobbar skiten ur oss för att bli poppis, rika och odödliga, när vi i själva verket bara uppnår en bränd själ i en trasig kropp. Det är bara att hoppas att barna inte gör som vi säger, och inte heller som vi gör, utan något klokare.

(Amelia 22/ 2013)

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Är du lönsam, lille vän

  1. Håller fullständigt med. Bra inlägg i våra stressiga liv. Jag står själv i valet om vad jag ska göra i resten av mitt liv.

  2. Ingrid skriver:

    Mycket bra! Ska precis avsluta en vistelse i NY apropå hur vi människor förhåller oss till livet … många insikter om oss och om mig själv. Tack för ett bra blogginlägg. Ingrid

  3. Hanna Lans skriver:

    Vill bara skriva en rad om att min son, snart 9 år, tyckte att Flickan på tavlan var en av de bästa böcker han läst. Fått läst för sig. Det var framförallt socialrealismen han gillade. Jag läste högt på kvällen, men kan tänkas grät jag också en himla massa gånger och var tvungen att springa och torka bort mascara och sedan bli klappad på av sonen som förklarade för mig att det finns barn som har sådana där liv. Läs mer nu, mamma! Han undrar om du skrivit fler böcker med barn som har det svårt. Vi längtar båda två efter att få läsa mer!

  4. Malin skriver:

    Riktigt glad att jag fick läsa denna texten. Delade på min ”blogg” och länkade till dig, hoppas det är ok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s