Historien om Leila K/ Petter Wallenberg

För den som till äventyrs inte minns exakt: Leila K blev berömd över en natt när hon i början av 90-talet slutade hänga i Kangolkeps i Femman och i stället rappade Got to get med DJ-duon Rob’n’Raz. Hon blev snabbt hett stoff för kvällstidningar och skvallerpress när hon rymde hemifrån, hoppade av en folkparksturné till förmån för Ibiza (dit det inte gick Lollo & Bernie-charter på den tiden) och allmänt ”bar sig åt”. Hennes lynniga divalater, ständiga rykten om att hon skulle ha kissat i hovmästarbåset på Café Opera och hennes unikt svincoola röst och flow fick folk att älska och älska att hata henne. Det finns inte direkt ett dussin Leila K:s. Ryktena har gått i oroande vågor. ”Leila K pundar. Leila K är hemlös. Jag såg Leila K tända eld på en tant.”

Historien om Leila K är skriven av Petter Wallenberg som också spelade in singeln ”Legendary” med henne. Det är ett habilt skrivet, bitvis ömsint reportage om en människa som pendlar mellan ytterligheter: mellan hemlös och superdiva, mellan underbarn och superparanoid, mellan halvokejt leverne och totalt kaos.

Boken består av dagbokslika beskrivningar av Petter Wallenbergs möten med Leila K i olika lägen och sinnesstämningar, ett evigt sökande efter henne på Plattan och härbärgen, straight ups med hennes gamla dansare, bästis, tonårskompis och före detta kolleger, en rejäl genomgång av dansmusikens utveckling i Sverige/ Europa, redovisningar av sådant som finns om Leila K på YouTube och i gamla artiklar. Det står mycket klart att Leila K ofta byter kläder, peruk och make up, att en inte säkert kan lita på att hon ringer tillbaka när hon sagt och att hon bor på många olika ställen/ ingenstans.

Det skaver en del att det här inte är en auktoriserad biografi. Det är oklart om Leila K vetat om att Wallenberg tänkt skriva en bok om henne när de möts. Visst, det är ett journalistiskt arbete men han har ju också egna kreativa och, förutsätter jag, ekonomiska intressen i Leila K eftersom han vill göra musik med henne. Får en skriva djupt personliga saker om en annan människa, som lever nu, som inte är helt tillräknelig? Det händer att jag blir paranoid när någon läst något jag skrivit på internet och jag har inte ens någon diagnos.

Parallellt med Petter Wallenbergs historia om Leila K berättas andra historier: om hur det är att vara hemlös i samtidens Sverige. (”Det e mina dåliga val som satt mig här,” säger en hemlös kvinna som heter Cissi på ett ställe Wallenberg passerar i sin jakt på Original Leila K. Fredrik Reinfeldt kunde inte sagt det tydligare själv.) Om hur det är att aldrig lyckas bli ordentligt utredd för eventuell ADHD utan ideligen falla mellan vårdapparatens stolar. Om hur det är att älska en människa som är fullkomligt oförutsägbar. Hunduppfödaren XLNT Marc säger: ”Det är då man blir orolig. Hon kan bli så enormt besviken, och då är det inte roligt när man vet att det är kallt ute och hon är ledsen. Jag är egentligen bara lugn när hon är häktad.” Om självmedicinering och dess konsekvenser. Den gränslösa sorgen i när en av de som ”upptäckte” geniet Leila K, Rasmus Lindwall, säger till henne att ”Vi gillar fortfarande Leila, människan.” och hon svarar (till Wallenberg): ”Ja, hur mycket människa finns det kvar?”

(Borås Tidning)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s