Ingens mamma/ red Josefine Adolfsson

Ja, lite trist att börja en recension med att själv RELATERA till ämnet, men det är så svårt att låta bli när det handlar om sådant som påverkat ens eget lilla liv sedan barnsben. För så är det, jag vet inte hur det är för pojkar och män, men för flickor och kvinnor påverkar frågan ”Ska du ha barn?” hela jävla livet.

Själv blev jag smärtsamt medveten om att jag är en behållare för barnalstring när jag gifte mig, som förhållandevis ung. ”FETT ni har gift er, ska ni ha barn nu?” ropade någon exkollegas kompis på bussen och jag hade inte ens riktigt tänkt tanken. Ändå tvingades jag raskt vänja mig vid att halvfrämmande människor plötsligt ville ha en direktlinje till mina äggstockar, kolla om det ryckte i dem och hoa i min livmoder efter eventuella foster.

Det är så, i olika grad, för typ alla kvinnor. Och frågan är så förväntansfull, så kravfylld, så nyfiken i en strut, så påflugen, att den är omöjlig att inte förhålla sig till. Var astronaut, kärnfysiker, rockstjärna eller förskollärare. Är du kvinna, dyker barngrejen upp förr eller senare. Att inte vilja ha barn är ett tabu som ligger kvar och skvalpar.

Därför är antologin Ingens mamma en otroligt behövd bok: den innehåller berättelser och vittnesmål som knappast fått någon plats alls hittills. Berättelser av det här slaget måste få plats nu. Inte bara för alla de kvinnor som faktiskt inte vill ha barn. Utan för alla de kvinnor som bara faller in i normen och gör vad som förväntas av dem, för alla de som aldrig lyckas få något himla barn trots att de försöker, och för alla de som behöver andra tankar och narrativ att gnugga sig mot än Det Heliga Moderskapet.

Egentligen hade det räckt med de rent privata upplevelserna av att välja bort barn. Både Jane Magnusson och Annina Rabe skriver om att inte vilja, men ständigt behöva ta hänsyn till frågan som hänger i luften som en elefant i rummet balanserade. Att en kan behöva ta till ett ”jag kan inte få barn” för att slippa det där livmodershoandet. Men Ingens mamma tar större grepp. Sofie Åberg beskriver själva steriliseringsprocessen, jag har aldrig läst om det förr, inte någonstans. Susanne Wigorts Yngvesson sätter icke-alstrandet av barn i ett religiöst perspektiv. Natacha López skriver om hur barnfria kollegor förväntas täcka upp för alla vabbande småbarnsföräldrar till. Lena Andersson gör en Lena Anderssonskt klarsynt filosofisk analys. Bland annat.

Textmässigt spretar det ju förstås åt alla håll. Jag fastnar kanske allra mest för Faranak Rahimis fina text om hur barn kan vara allas, hennes, även om det inte är hon som fött dem.

I korthet: läs det här om ni är sugna på en annan världsbild än den där en kvinna, oavsett vad hon gör, känner, vill eller orkar, automatiskt förväntas göra sju miljarder till fler.

(Borås Tidning)

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ingens mamma/ red Josefine Adolfsson

  1. Ping: All I want for Christmas är asmycket grejer | Denna hagga

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s