”Buy nothing year” Schmuy schmothing schmear

Hörde just en otroligt rolig diskussion på radion, en kvinna ringde in och var pompös över sitt köpfria år, sådär som man blir när man tror sig rädda världen/ vara lite finare människa än de där andra som får Sickla köpkvarter att gå runt bara för att man tackar nej till leksaken i barnens Happy Meal. (Liknande symptom uppstår gärna vid utsagan ”jag har gått ur Facebook”.) Vi har alla varit där!

”I’m not THAT into retail therapy or anything, though I know it works sometimes”, sa programledaren och sedan, i stället för att gå på om klimathotet och överkonsumtion och slit och släng-samhället, började hon fråga varför den köpfria kvinnan var så sträng. ”Du har en son på tre år, ville du aldrig bara köpa den där knallröda anoraken? Eller de fantastiska små blanka gummistövlarna? Eller åtminstone byxor i rätt storlek.” Hon lät som om hon pratade om världens godaste tårta, det var kul, och sedan hörde man hur lite hon trodde på köpfria kvinnan när hon påstod att det varit de små glädjeämnena blablabla vara i parken, läsa en bok, som hade verkat göra hennes son mest glad.

Igår pratade de om barnaga, som ju är lagligt här så länge det inte blir märken (!?!?!), spelade Manic Monday med Bangles och sedan kom ett kakrecept.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s