Knackelibang

20140112-122002.jpg

 

I Stockholm knackade det ungefär aldrig på vår dörr, och om det gjorde det var det alltid någon lång man, som jag borde ha känt igen på grund av att vi bodde i samma hus men aldrig kände igen, som ville lämna bostadsrättsföreningsrelaterade pappersbibbor till Johannes.

Här knackar det på dörren flera gånger om dagen! Det är Lisa, eller någon gubbe som ska lägga om en matta i trappen, matleveranser, postpaket, en person som arbetar för en jättebra organisation som tar hand om hemlösa katter och hundar och som ber mig om en blygsam månatlig donation på två pund som jag ändå inte kan signa upp mig på eftersom jag saknar brittiskt bankkonto, en kille som ”haft ett liv som kriminell och det är inget jag är stolt över men nu försöker jag vara bättre” som vi fick köpa alfabetspussel och sifferspel av, eller bara jag som glömt nyckeln.

Nu mitt på söndagsmorgonen fick vi alla kasta på oss byxor och det var tur för det var någon form av kommungubbe som undrade om vi hade något vi ville diskutera med honom? Johannes sa att vi inte hade det, och jag hann inte ner, men om jag gjort det hade jag haft massor att prata om tror jag. Vilken grej! Som om Filippa Reinfeldt skulle släppa sitt Instagram-kommenterande några sekunder och knacka på ens dörr och bara: ”Har du några synpunkter på något, jag lyssnar gärna.”

Bild | Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s