*kollar på Blocket efter en private jet*

Chockade min kropp genom att ta ut den på lite joggning i förmiddags, det var sol och vår och jag sprang Bethnal Green Road förbi banglabröllopsbutiker, gubbar som stod och tippade fotboll, tusen jourlivs och en presentbutik som hade drömfångare med vargtrummor i fluorecerande färger i mitten. Många vägarbetare hejade på och det bästa är när man möter andra som springer och de ler mot en. Detta är en av anledningarna till att jag inte tänker försöka börja springa snabbt. Hade jättemycket spott i käften hela tiden, hemma brukar jag ju spotta var tionde meter men det kändes liksom för oartigt och ociviliserat här? Inte förrän jag kom in alldeles ensam i en park kunde jag blobba av mig, litervis med spott och jag snöt mig även med näven rakt ut i samhället. Ingen såg förutom en tjock kille med en otroligt ullig hund. Jag kände att ullig päls och några loskor går på ett ut.

Sedan var det raka vägen till skriv-gruvan men det gick åt helvete fram till klockan tre, men jag har målat tånaglarna och gjort en ansiktsscrub och även sorterat våra halsdukar osv.

Flickan på tavlan skrev jag hel och hållen i Rånartorpet. Den utspelar sig ju där. Jag kunde inte skriva någon annanstans, det var en välsignelse och en förbannelse och en neuros förstås. Men det går ju inte att flyga dit över dagarna, och irriterande nog märker jag att jag skriver bäst på eftermiddagen och kvällen. Hukande vid köksbänken. Alltså precis när jag ska hämta barnen i skolan, knalla upp till Hackney Road, köpa kanelbagels och smoothies till mellanmål åt dem och sedan gå hem och vara en Närvarande Förälder. Thank God for iPad.

Vet någon något som brukar finnas med på spökvandringar på kollo så går det bra att höra av sig.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till *kollar på Blocket efter en private jet*

  1. anna skriver:

    mmm spökvandring på kollo..! fast på mitt var det inte en vandring, vi fick alla sova på madrasser i matsalen och ha glassfrossa, sen spökade ledarna för oss. sprang uppe på taken iförda lakan med ficklampor under, ev läskiga masker eller smink också? underbart var det i alla fall.

    • Rebecka skriver:

      ååååh tack! det låter så jävla kul, fick några andra stories också av en kompis som hade varit med och arrangerat en där hon blev rädd på riktigt själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s