Så går en dag från vårt liv och kommer aldrig åter

Jag har fått rapporter från olika delar av världen: om nagelkonst från LA och fyllesentimentalitet någonstans i Sydamerika och lite drogrelaterat från Göteborg och hashtagen #vifårse från Skåne och ett mycket sorgligt tragiskt varsel från ett inrikesflygplan fast det var tjugo år sedan. Medan allt detta händer för alla intressanta människor jag känner som har spännande liv, råder det i mitt eget lilla en monumental overksamhet. Jag har ätit bakverk och kollat på Breaking Bad och läst The Guardian, och nu har jag stängt in mig i sovrummet för var jag än går i huset ser jag ren tvätt jag borde lägga i lådor eller hattar jag borde hänga upp eller barnpyssel jag borde smygslänga eller disk jag borde placera i diskmaskinen som jag för övrigt måste tömma först, eller CSN-räkningar jag borde betala eller eller eller.

Barnen ”skriver en låt” på Bettys gitarr i rummet bredvid. Den går såhär nånting: ”Du lämna mig/ uuu/ träden faller/ när vi går tillsammans/ ans-ans-ans” och det är verkligen supertydligt just nu att britter ej bygger olika rum för att man ska få vara ifred när man inte befinner sig i samma.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s