Jag är en magisk månprinsessa nu

Det bästa och sämsta rådet jag någonsin fått fick jag av en indisk spåfarbror som kallade mig månprinsessa. ”Moon princess, if you ever get problems, you just dance every morning and they will solve themselves.” Folk skrattar när jag berättar det. Men i själva verket är det ett minst lika bra råd som ”drick mycket vatten” eller ”bry dig om ditt personliga varumärke”. Bättre.

Jag har alltid varit skeptisk till nästan allt, från ätande av kräftor till sådana där sneakers med inbyggd kilklack som ni hade ett tag. Givetvis har jag också fnissat åt horoskop som förutspår att jag ska få en ”rar onsdag”, jag har blängt misstänksamt på tarotkortlekar och tyckt att kristaller som ska hjälpa en med matsmältningen är bogus. Men nu har jag gått över till den magiska sidan.

En schaman jag känner berättar för mig att hon är med barn. Jippi grattis skriker jag, och hon mumlar lyckligt något om att universum visst hade en plan för henne. I någon trist vindling av min hjärna tänker jag ”möhmöhmöh, ja, eller så har du legat med din kille”. Men sedan skärper jag mig. För att någon har ett blivande barn i magen är ju visserligen ett högst praktiskt resultat av samlag eller insemination eller liknande, men det är samtidigt ren jävla magi.

Och det är så jag tänker på allt magiskt nu för tiden. Att det finns där bara och inte är så himla konstigt. Visst kan vi avfärda det som en slump när vi på grund av förvirring trallar omkring på underklädesavdelningen på Marcs & Spencer i London, och råkar träffa våra gamla grannar från Brämhult just vid höfthållarna. Visst kan det vara ett sammanträffande att första gången jag ser ett lodjur i det vilda, så är det samma kväll som Lo-reen vinner melodifestivalen.

Men magin finns ju just där, vid hyllan med höfthållare och i Loreens krabbdans till Euphoria. Den arbetar inte alltid för oss: det är ju en sorts omvänd magi i att smöret alltid trillar neråt eller att diskmaskinen börjar läcka samtidigt som tolv personer ätit trerätters middag i ett hyrt hus, men den finns där.

Livet är rätt jävligt. Vi ska till exempel dö. För att stå ut behöver vi alla halmstrån vi någonsin kan få fatt i, och att försöka upptäcka magiska mönster bland förlorade vantar och missade bussar är väl ett sådant halmstrå. Nu ska den här månprinsessan göra sin morgondans.

(Amelia 3/ 2014)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s