”Mamma vad betyder ‘fuck the police’?”

Jag vaknar av att en varm liten kropp kryper ner bredvid mig under täcket. Mitt yngsta barn luktar hårbalsam och sömn, hon klappar mig på kinden med sin lilla hand och pussar mig försiktigt. Det är som en vaselinlinsad reklamfilm för att föröka sig. Sedan smyger hon sin mun nära mitt öra och viskar: ”I’m Big K.R.I.T bitch, so who the fuck is you”.

När jag var elva år sålde jag min själ till rapdjävulen. Dealen var: jag får lyssna på fantastisk musik resten av mitt liv. Dealen var också: de släpper aldrig fram mig till Spotify när jag är på fest, och alla kommer för evigt att tro sig vara den första någonsin som ställer den ”intressanta” frågan om hur jag som feminist kan lyssna på rap.

Frågan är felställd. Hur jag än vänder mig så har jag min objektifierade rumpa bak, och att jag som feminist skulle ha någon form av ansvar för vilka typer av misogyn, homofobisk skit som mals ut inom rap och obs! alla andra musikgenrer är lika rimligt som att… jag vet inte, det orimligaste du kan tänka dig.

Året då jag och rapen firade 19-årsjubileum fick jag barn. Barn tycks födas med genuint usel musiksmak. Farsoter av typen Gangnam Style och Copacabanana sprider sig snabbare än springmask på förskolan. Danny Saucedo är som crack för barn. Första fixen gratis och sedan är de fast.

Jag jobbar med indoktrinering. Ibland tar vi en paus i Hay Day för att i stället lära oss någon raptext utantill. Det finns inget som fyller mig med varmare moderskärlek än att call and response-rappa Cali Swag Districts ”Teach me how to Dougie” med mina barn. (”We be like smooth/ WHAT?/ can you teach me how to Dougie?/ You know why?/ ’Cause all the bitches love me/ All I need is a beat that’s superbumping/ And for you, you, you to back it up and dump it”, testa gärna hemma!)

Sedan hände flera saker samtidigt. Vi flyttade till London. Alla pratar engelska här. Barnen började förstå att de texter jag lärt dem utantill är att betrakta som i bästa fall extremt olämpliga. Jag började på en ny barnbok. Den visade sig vilja bli skriven enbart medan jag lyssnar på Yung Lean.

Låt mig googla Yung Lean åt er: han är 17, stockholmare, bär Gucci-beppemössa och rappar så långsamt att den amerikanska söderns värsta hostmedicinsrappare framstår som raska. Hans texter är overkligt våldsamma, ljuvt mardrömslika, gravt misogyna och dumma. Han älskar Cocilana, avsugningar och har sin Louis Vuitton-väska full med heroin. Aldrig har väl den ”intressanta” frågan om hur feministen jag kan lyssna på kvinnofientlig rap varit mer befogad, och då har jag ändå stått och gapat med i 2 Live Crews Van Halen-baserade ”Fuck shop” lite för många gånger.

Men tills mina barns rektor kräver ett möte för att diskutera det här med att de bränner in N.W.A-citat på skärbrädorna i slöjden, så tänker jag inte ta en enda smula ansvar för kvinnohatet i musiken jag lyssnar på. Det ansvaret är inte mitt att ta.

(Borås Tidning, 140216)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”Mamma vad betyder ‘fuck the police’?”

  1. julia skriver:

    Fast att diskutera hur kvinnor framställs i hip hop är ju långt ifrån ointressant – det handlar inte om att som (feministisk) individ ställas till svars. En kan ju vara feminist och fortfarande gilla mainstream actionfilmer och komedier där grabbar röker weed och brudar = objekt, det är ingen motsägelse i sig. Fakta kvarstår: vi har ansvar för vad vi konsumerar, och hur vi konsumerar det, eftersom det bidrar till hur samhället ser ut i stort.

    Tack och lov håller rap- och hip hop-scenen på att vidgas och det finns många nya artister som gör bra musik som varken är misogyna, homofobiska eller rasistiska. Den traditionella jargongen är inte längre det ENDA konstnärliga greppet och därför förändras klimatet (och diskussionen med den!). Det betyder inte att en inte kan/bör lyssna till artister som använder sig av den traditionella jargongen, men vi har alltid ett slags ansvar för vad vi lyssnar på och nu kan vi inte längre ”skylla på” att det är det enda tillgängliga med beats.

    Jag säger till mina barn när de sjunger med i Imma fuck my bitch until she cries I hope that nigga dies att det inte är något vi säger till varandra, eller tycker om varandra, utan typ ett språk som används i hip hop och inte betyder samma sak i raptexter som i världen. Tyvärr(!!!!!!!) ser ju verkligheten inte ut så och självklart är jargongen ett resultat av samhällsklimatet. Så när någon frågar mig hur jag kan vara feminist och samtidigt lyssna på hip hop ställs jag ju inte till svars, men jag har fortfarande ett ansvar för att den jargongen reproduceras. Ok detta blev lite rörigt men förstår du vad jag menar? I och med att vi lyssnar till misogyna texter bidrar vi på flera plan till att scenen inte förändras.

    • Rebecka skriver:

      Javisst, jag håller med om allt, men det är just denna diskussion jag är sjukt trött på att ”ställas till svars för” av folk som tycker att de ”kommit på mig/ hela feminismen” som FAKE ASS. Jag förklarar givetvis också för mina barn. Mer än vad som är hälsosamt, tror jag. Tror ej på att ”skydda” barn, och tror ej heller på konsumentmakt så mycket tyvärr, eller det är inte där problemet/ lösningen ligger liksom. TACK för en mkt bra kommentar och för att du läste!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s