Brc-Gtw

Är hemma igen, första gången jag kommer hem till det här hemmet, det känns fortfarande som att vara i en sorts mellanläge. Som semester efter semestern. Det var en fin fredag i Barcelona med vinlunch och sedan fotograferade jag knivar, tänkte på Lisa och tittade upp och såg en affär som hette Lisa, strosade ensam utan att gå vilse och sedan mötte jag upp Marimba. Vi gick och tatuerade oss hos en som heter Rafa som var jävligt bra. Den enda som egentligen gjort ont var ormen på benet, men det här var rena spaupplevelsen. Otroligt strikt studio också, vi fick inte göra på långfingrarna som vi först tänkt pga risk för dålig läkning. Så himla fin upplevelse. Släng era erbjudanden om att gå på salong med en väninna om det inte är en tatueringssalong säger jag bara.

Sedan gick vi på en vinbar i Raval och satt i ett öppet fönster och blev serverade av en tjej med perfekt Valiant-frisyr. Vi pratade om pappor och Sebastian och skolor och rap, om Skåne och Moki och Brämhult och kompisar från förr, några lyckas, några dör. Det är svårt att beskriva, fortfarande, men det är något speciellt med att träffa sina vänner så där intensivt, någon annanstans än i Stockholm. Allt blir så öppet och man måste snabba sig på att hinna prata om allt. Jag kände mycket starka känslor förBarcelona. Sedan började det ösregna och vi gick hem till Johannes, Betty och Bodil genom ösregn, horkvarter, pratade om den sjuka manligheten, såg knarkförsäljning så öppen att till och med jag (som antagligen skulle bli utsparkad direkt om jag försökte praoa som civilsnut pga extremt blåögd) fattade vad som pågick och det luktade blött weed, regn på smuts och söta parfymer.

Vi fick mat och fruktdrinkar som barnen gjort. De fick ett Wii utan ljud av Marimba och Kimoney, och när de somnat satt Marimba, Johannes och jag uppe och drack cava och pratade mer, mer, mer. När jag var liten fattade jag aldrig hur mamma och hennes polare orkade PRATA så mycket, en gång när mamma blivit änka och hennes vän skilt sig räknade jag och David ut att de pratat i sjutton timmar i sträck, men nu vet jag precis. Vi lyssnade på DMX, Riri, Buju Banton, hatade Drake, pratade om utförsäljningarna och moderaterna, om hur man inte vill raka sig under armarna när barnen ser, Seinabo Sei, Yung Lean (Marimba är starkt emot) och den stora fula Buddha-tavlan glodde på oss från väggen i en stad där alla är fattiga, där folk ockuperar övergivna hus och blir utslängda av snuten typ varje dag, men där folk samtidigt har råd att ha en apstor lägenhet stående bara för att hyra ut till turister då och då.

Jaja, jag måste tillbaka dit snart igen. Jag blev inte vare sig rånad eller pickpocketad, men så hade jag också mina kort och cash i trosorna.

Nu skriksjunger Bodil från övervåningen. ”SÅ HAN TOG AV SIG SIN KAVAJ, SPARKA AV SIG BÅDA SKORNA, DET VAR SOMMAR DET VAR GLÄDJE OCH DOM DANSADE OCH SJÖNG, RARARAJ RAJ RAJ RAJ RAJ…”

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Brc-Gtw

  1. Ping: i guess some people object to powerful depictions of awesome ladies | Let's get tattoos

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s