En helt vanlig dansgrupp

I dag hade Betty sin första riktiga playdate, med en väldigt gullig person. Som är funkis, på något sätt, typ motoriskt, men extremt intelligent. Hon ba: ”I recognize you, I’ve seen you before, six weeks ago when you were reading with Betty on Monday morning.” Så jävla fin, så trevliga föräldrar. Och då är jag ändå emot att gullifiera funkisar, men det var verkligen så.

Det är så coolt med barn. Betty har en annan kompis hemma som har Downs, och vid något tillfälle hade han födelsedagskalas för sin Downsgrupp (ett gäng andra med Downs han hängde med innan han började i skolan), och så hade de råkat tappa bort en unge och min kompis Tobias textade mig om det direkt efter att de återfunnit ungen (på Folkungagatan, kalaset var typ i Vitan… (lite väl många hundra meter bort för sexåringar) och jag återberättade det för Åhlund och Betty hörde. Hon bara: ”Vilka var det på kalaset?” Jag: ”Det var Nikos Downsgrupp.” Betty: ”Har han en dansgrupp?”

Jag vill att alla ska behandla alla som funkisar. Man är som man är, alla är koko på sina sätt och precis helt o-unika på andra sätt. Vilken frihet, tänk er.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s