Skog, park, dåligt skämt, socialantropologi, no pasaran

Jaha, den här helgen har vi gjort utflykter. I går var vi i Hampstead Heath och klättrade i träd. Jag älskar träden med murgröna/ blad över sina stammar. Längtar alltid efter skogen i Västergötland, men den här var något annat, lika bra. Kvarter fulla av dockskåpsspecialister, ”anrika” pubar med örti sorters öl (en hette doggie style alltså?), smala nyförlösta kvinnor med färgglada svindyra barnvagnar, äldre vithåriga par med slitna oljerockar, alla hade hund, en mops med astma eller någon vacker amstaff, barn i prinsessklänningar, tjocka med bleknande tatueringar, jag log mot alla som joggade utom de med perfekta löpsteg.

I dag gick vi upp mot Victoria Park. Lite mer kläder av typen jag förstår, ännu mer jag inte förstår, shorts och flipflops all over. Vi köpte kaffe och iste av Bodils klasskompis pappa och när barnen försvann utom synhåll på den superkompetenta lekplatsen skojade vi om män som vill visa dem kattungar i sina vita skåpbilar, men sedan dök de fortfarande inte upp och jag kom att tänka på när jag sa till Bodil att hon aldrig får gå med någon även om de erbjuder henne godis och hon sa: ”Okej okej, men vad är det för godis?” och då kändes det skämtet otroligt ruttet och sedan hittade vi dem igen.

Släntrade hemåt, letade efter grillkol, kollade på hus och sa ”här skulle vi kunna bo?”. Jag vill ha, i önskeläget: ett rum till, en toalett till, en liten gräsplätt och en trapp i solen som jag kan sitta och dricka mitt morgonkaffe på. Festivalstämning överallt. Folk som satt på trottoarkanterna, hånglade, drack öl och blomstermarknaden var fortfarande igång. Smala, bleka män som spelar i Arctic Monkeys och bär på jättehöga slaniga palmer så deras jeans trillar av. Rastamän som går och sjunger att de är aliens. Stränga, smala kvinnor som jag vet skulle kunna få mig att kissa i brallan av skratt om de bara drog ett skämt. Asiatiska tjejer med feta ombres och tajts i vilda mönster och bombarjackor. Tjejer i blommiga kjolar uppdragna i midjan och tjockare eyeliner än man trodde var möjligt. Kan inte se mig mätt.

Nu har vi dragit igång grillen och i hjärtat är jag på Katarinavägen, så nära mitt gamla hem, min favoritväg i Stockholm, och skriker INGA FASCISTER PÅ VÅRA GATOR.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s