Omelett med banan och soya

Det hände i dag, det som varit mitt enda mål med hela denna flytt: jag fick två brittiska personer att skratta åt mina skämt. Ingrid-med-kikaren och performance-dans-Andrea skrattade äkta skratt när jag berättade om hur mycket jag kände mig som en akward Swede förra måndagen, när jag frågade Ingrid om hon verkligen letat efter det svenska bageriet med kikare. Sedan berättade jag om min usla matlagningskonst, rovsteklar, andra parasiter och när jag sa ”nice trap!” om en jättefin gammal trappa tidigare idag.

Det var som en liten stand up-show, på fiket bredvid dansstudion. Båda Andrea och Ingrid är dock supermycket roligare än jag. Och jag fick träffa Rosies bebis, Mary, som föddes några dagar efter att vi försökt locka ut den med cava hemma hos Lisa och Mackan. Hur kan bebisar vara så små? Det är overkligt.

Jag har bara varit ledsen och febrig annars idag. Läste med Betty och Isra i morse, sedan ramlade jag hem och törnade in på soffan. Vaknade och skrev. Tog emot ett hundra år gammalt rökstinkande, mycket vänligt skelett i jeans som skulle ”check the boiler”, vi spolade varmvatten i kranen tillsammans, jag fattade mycket lite av vad han sa men han tyckte min uppstoppade uggla var fin. Såg en kvinna som skällde ut någon per telefon, och hade satt fast mobilen i slöjan, precis vid örat, bossigaste jag sett. Fick vin av killarna på vietnamesen medan jag väntade på mat. Måste fortsätta skriva nu.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s