Waking up in the morning, 2 hoes laying next to me

I fredags skrev jag mig igenom ett kritiskt läge i boken på Hoxton Square, sedan kom Sara och Jonna och familjen Mustafa hit och vi)* (*= Johannes, det är så jävla lyckosamt att vara gift med en mästerkock) grillade lammburgare och pratade om integration (”den finns inte här, man pratar inte om det, det går inte, alla lever sida vid sida men för sig”). I lördags berättade Sara att myskankor äter mördarsniglar och vi drack kaffe i London Fields medan barnen impade på några extremt muskliga muskelmän genom att piggt och glatt köra armgång fram och tillbaka i tjugo minuter i utegymmet. Sara köpte ett bord och jag träffade Lunas mamma som sa att bostadsbubblan kommer spricka snart, ”but yeah, we’ve said that for five years now”.

På kvällen åt jag mig proppmätt på Brawn på: ankhjärtan, vaktelägg, benmärg, pork scratchings, murklor, ankägg, mozzarella och några otroligt arga ostar. Sedan släntrade vi nerför Ezra street och råkade på en vinbar som en som heter Pablo har. Satt ute med blek rosé, klappade hundar och någon av barnens skolkompisar låg och sov innanför caféet innanför baren. De bor liksom i samma hus som de har bar? Som någon mysig person skulle sagt: HUR MYSIGT???

I går gick jag och Sara på Redchurch och Brick Lane. Jag hittade min sommarhatt! Och provade en Comme-kappa som kostar 22 000. Samma sorts kärlek som den där jävla kammokappan de gjorde för några år sedan. Jag var bakis men inte så bakis. Nu har jag feber igen, Betty och jag har pratat om böcker hela dagen och varit en sväng på apoteket på Bethnal Green road, snackat med Mary och Daisy om de nya grannarna i Alexa Chung-huset. Jag ska göra en intervju i morgon, funderar på om det jag ska bli riktigt, riktigt bra på är att pochera ägg? Läser Let’s explore diabetes with owls av David Sedaris, bär hatt inomhus, planerar en stram diktsamling för Spåmans nya förlag, försöker undvika att boka mig utbränd på olika saker jag ska hinna i Sverige, skriver röven av mig, lyssnar på opera och tänker att jag inte behöver någonting mer än att få ha det som jag har det nu, med människorna jag har minus feber?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s