Jeanette

Jeanette och jag blev kompisar när jag köpte min första tavla av Ragnar Persson. Hon har galleriet Steinsland Berliner på Bondegatan i Stockholm och det var en av mina favoritstopp när jag ätit lunch på Louie Louie och ville prokrastinera att gå hem och fortsätta arbeta.

Hon har lärt mig allt jag vet om konst, beskrivit Matti Kallionens verk som ”sexiga” så att jag fattade vad hon menade, vi har diskuterat NUG (hon och min kompis Lars Berges dokumentär om honom, Vandal in motion, fick mig att byta sida), Danilo Stankovic, Linnea hon som har ”YOUR COCK HERE” gaddat på handen och en gång när vi var på något vernissage på Wetterling såg hon en kvinnas blick som att kvinnan just hade kommit medan jag såg döden. Le petite morte, sedan blev vi fulla och pratade om helt andra saker.

På 90-talet bodde hon just här någonstans, och hon var en av ändå rätt få som uppmuntrade den här flytten. Igår morse textade hon mig att jag skulle komma till Dragon på Shoreditch High Street vid åtta på kvällen, och det gjorde jag, och det blev som det så ofta blir här en stökig och magisk kväll. De spelade Beatnuts och Roots som andra spelar hiss, och alla jag träffade av hennes vänner var konstnärer? I Stockholm är alla produktionsledare. Här är alla konstnärer. En såg ut som Aidan i SATC och sedan gick vi till Ace och drack prosecco och provade varandras kläder och Caroline visade en fantastiskt fet tatuering hon har på fotsulan (ska maila den till dig Sofia!) och pratade om relationer, separationer och häxkonst. Jag anklagade två haschiga tonårspojkar vid vårt bord för att ha stulit mina cigaretter, men det hade de inte och då satte jag mig och berömde dem i en minut för att de såg ut som hustlers trots att de bara bodde på hotellet med sina föräldrar och, märkte jag, egentligen bara var livrädda för att bli utslängda/ hånade/ upptäckta som underåriga.

Sedan droppade vi in på Birdcage på vägen hem. Jag beställde tre glas vatten. Vi fick inget vatten, däremot tre tequila on the house och jag avböjde trots att Winston sa att det var rude. Jag tipsade honom om Yung Lean och sedan gick jag hem, åt en syltmacka och glodde på våra nyligen uppsatta kulörta lyktor på bakgården. Och nu känner jag så mycket liksom tacksamhet över att jag får ha så gossiga, smarta och coola kompisar.

20140427-161713.jpg

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s