Ingen rök utan eld

Jag har nu varit rökfri i sexton timmar, men av dem har jag sovit cirka nio så det räknas inte. Dessutom brukar jag inte röka före lunch, så detta är bara larv egentligen. Men har redan tänkt:

”Nej, jag kommer inte få röka i Paris.”

”Nej, jag kommer inte få tända en cigarett åt Lennart Hellsing igen.”

”Nej, jag kommer aldrig få röka ute i mörkret på Rånartorpet igen och glo upp i himlen och hitta på nya spökhistorier.”

”Nej, jag kommer aldrig få tröströka, prokrastineringsröka, gladröka, godröka, hesröka, efter-middagen-röka, efter bad-röka, efter sex-röka, med lite kaffe-röka, igen.”

Marit beskrev det en gång för länge sedan som att hon för alltid skulle sörja att inte röka, men att det var nödvändigt att sluta så klart. Ska se det som en lätt depression som kommer att kicka in i eftermiddag, då.

Det här inlägget postades i smokers die too. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s