Riv alla tempel/ Henrik Bromander

Henrik Bromander är serietecknare från början, och hans serieroman Smålands mörker hoppas jag ingen missat. Han har en förmåga att berätta och inte berätta som är förtrollande och gastkramande. När en författare av serieromaner går över till att skriva roman borde något hända. Och det gör det. Bromander behåller sin förmåga att koka ner. Romanformen verkar ligga honom lika nära som serieromanen.

Huvudkaraktären Johan växer upp i en svensk småstad och tycker mycket om mat. Han äter. Hans pappa är dansbandsmusiker och lite härlig, hans mamma en stöttande person i största allmänhet. Johan äter. Som så många finner han en tröst i att vara mätt. Han blir jättemätt. Lite tjock. Allt är soft tills hans skolkamrater övergår från att vara kamrater och blir blodtörstig ungdom av sorten som måste hitta någon att racka ner på för att klara sin egen livhank i den svinhårda verklighet som är uppväxten: Johan börjar kallas ”Japanen” efter de japanska, um, stadiga brottarna och tvingas gå sumomatcher på skolgården mot mer och mindre lämpade motståndare.

Redan här är allt mycket intressant. Vad gör det med oss att växa upp bland barn? Barn är inte som de verkar när man läser böcker med citat som Mark Levengood samlat ihop. De är ofta svin. De är ofta extremt onda, på ett sätt som nästan är för smärtsamt att minnas som vuxen, eller när man själv får barn och ens avkomma måste gå i skolan på grund av plikten.

Men Bromander går vidare med Johan. Johan börjar jogga, och joggar så småningom bort sitt fett, men då vill han ta någon sorts revansch. Bli Stor. Jag har sett detta hända med killar jag kände i högstadiet. Någon spinkig liten typ som återföddes som hundra hästkrafters dörrvakt på ett halvår. Jag trodde de tränade hårt. Bromander ger mig en alternativ förklaring: anabola steroider. Johan börjar träna på gym, det ger resultat men inte tillräckliga. Som i en sådan där manlighetsrit jag tänker mig pågår under seminarierubriker som ”Raw man” och ”Järn-Hans”, får han sina första piller på en lokal gymtoa.

Han flyttar till Stockholm, går med i ett gym som inte är för alla och börjar injicera. Han försörjer sig på rivargig, dörrvakteri och lite allt möjligt, men det viktigaste är alltid att hinna träna så mycket, mer än hundra procent, för att Vara Stor, Bli Större. Skit i besvärlig kåthet, skit i finnar överallt, skit i blod i pisset, skit i ångesten som uppstår under perioderna mellan tveksamma medikamenter. Viljan att bemästra sin kropp handlar inte bara om kroppsbyggare, den handlar om oss alla. Alla yogisar jag känner som slutar äta gluten, alla söndagsbilageläsare som slutar med kolhydrater, alla new age-personer som håller på med ”cleanse” från oklara ”gifter i kroppen”, anorektiker, ortorektiker, de som skrev till Kristian Gidlund att hans cancer skulle försvinna om han bara började löpträna.

Om att ta kontroll över sin kropp för att det är det enda i dagens samhälle som utgör en möjlig yta för kontrollåtertagande. Flyktsoda.

Och detta skildrar Bromander nästan helt perfekt. I några mer filosofiska och övergripande textdelar kan det hända att det slirar en aning, bara lite, ibland, men annars följer texten Johan så jävla nära att jag känner hur han luktar, rör sig, hur hans kläder sitter, hur han knullar, hur han andas, hur han ser ut när han äter, hans minspel när han dörrvaktar, hans frenesi när han hittar nya sätta att runka på eller nya smugglingstaktiker, hans gester medan han har ytterligare ett förljuget samtal med sin morsa. Följsamheten mot Johans gradvisa psykiska förändring är mycket gedigen. Jag är sällan så nära en litterär karaktär som jag varit Johan, och då är jag ändå en person som lever i min egen lilla värld nästan hela tiden. Den raka, enkla men exakta prosan gör det med mig. De rusiga, deliriska drömsekvensarna är minst lika suggestiva. Henrik Bromander måste skriva så många fler historier, tänker jag.

(Smp)

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s