Tack.

Jag skrev det där igår för att jag inte visste var jag skulle ta vägen, och jävlar vad jag funderade på om jag skulle publicera det eller inte. Hela livet har jag ju brottats med vad man får berätta och inte. Tagit ansvar för hur det ska landa hos andra människor, om de klarar det eller inte, om jag vågar och vill lämna ut mig och min familj på det sättet.

Men jag gjorde det ändå. Sedan vi flyttade till London har jag spolat ner det där jag trodde var integritet i toan. Det blir liksom ointressant att inte berätta hur det är på riktigt, för det är så jävla mycket folk överallt. Och om alla i undervåningen på bussen ska vara hemliga, och de på övervåningen OCKSÅ ska vara hemliga och privata, då blir det ju inte ett jävla skit sagt.

Jag skrev om mörker och fick landa i en stor, jättemjuk och kärleksfull gruppkram av kommentarer, delningar, meddelanden och mail. Jag ska försöka svara på allt, tids nog. Ville bara säga så länge att jag är mycket tacksam.❤

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s