Bli inte som jag när du blir stor

Det händer att mitt jobb innebär att jag intervjuar popstjärnor, och det händer att det är ungefär lika sköj som att hitta ett gammalt tuggummi på gatan och stoppa det i käften och tugga i tjugo minuter, som ofta är så länge jag får träffa popstjärnan i fråga. Alla vill framstå i god dager, verka ansvarsfulla och framför allt: vara Goda Kvinnliga Förebilder. Vad är det ens?

Så vitt jag förstår, via grundliga efterforskningar på internet, ska en God Kvinnlig Förebild vara smal, psykiskt stabil, kunna laga mat och baka, jogga ofta, älska sex exakt lagom mycket, med en och samma man givetvis, leva för sina barn och förverkliga sig själv. Samtidigt.

Jag känner oftare att mina barn är bra förebilder för mig. De tänker helt vilt, kommer med nya idéer som jag aldrig skulle kommit på, ställer smartare frågor än jag som journalist ens kommer på. Så intervjuade jag Lily Allen, och hon sa: ”Jag vill absolut inte att någon ska ha mig som förebild. Mina förebilder är typ… min mamma, och min mormor. Man kan inte ha Beyoncé som förebild, det är inte verkligt. Och då älskar jag ändå Beyoncé.” Det kändes vettigt. Så jag gick hem och funderade över när jag är en God Kvinnlig Förebild.

Jag tycker att jag är en god förebild när jag kommer ner till frukosten i en overall som jag älskar, och de skrattar och säger: ”DU SER INTE KLOK UT” och jag svarar: ”KANSKE INTE, MEN NU VILL JAG SE UT SÅ HÄR.” Eller när jag börjar gråta för att jag läser något hemskt som hänt i Syrien, och försöker barnförklara. Jag är en god förebild när jag låser dörren om badrummet när jag rakar mig under armarna. Kanske att jag är en god förebild, på något sätt, när de säger ”mamma, pappa är inte hemma, kan vi få frukost till middag?” Jag känner mig stolt när de säger ifrån på skarpen. När jag säger till dem att de aldrig ska låta någon krama dem om de inte vill krama tillbaka, även om det är farfar. Och jag tänker att jag är en förebild när jag har konstiga hattar, när jag låter dem sminka mig, när vi läser gamla sagor och diskuterar hur konstigt det är att prinsen i Snövit blir kär i Snövit när hon ligger död men vacker i en glaskista?

Det får räcka. Resten av tiden får de tänka på Beyoncé eller Lily Allen.

(Amelia 11, 2014)

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Bli inte som jag när du blir stor

  1. jennewskin1 skriver:

    Så är det! Perfekt förebild!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s