Too much härl will kill you

Sofia försöker trösta mig och säger att jag ska njuta av all magi och allt härl så länge det håller i sig, och det gör jag, men snart kommer jag nog tappa huvudet i golvet och råka trampa på det.

I måndags var jag på en ”edible story about Shoreditch” på Shoreditch House som min kompis matkonstnären hade. Jag sprutade Laprhoaig i ärtsoppa, åt kaksmulor med öronproppar i, drack kaneldrink med klädnypa för näsan och lite annat. Mycket fascinerande.

I tisdags träffade jag Akiho och fick färgterapi och spådde henne och pratade om livet sedan sist. Det ösregnade och sedan åt jag lax sashimi-sallad. En man kom fram och frågade om min hatt var en Horasaki-hatt, och det är det ju, visade sig att den här mannen var svensk och typ bästis med de som gör Horisakihattarna.

Jag har sprungit, hittat en ny väldigt god äppeljuice, klippt mig hos de som har såna roliga trottoarpratare (”If Justin Bieber is so sad, shouldn’t he be making better music?”), kindpussas numera på trottoaren med lokala pubstammisar, börjat med nätbrynja igen, fått barnvakt, fått en present som var tio flaskor vin och prosecco, jobbat på pub, tagit selfie med Neneh Cherry, hört Panes på Ace (SÅ BRA, det är vår barnvakt Tyson som sjunger, jag är så grymt imponerad, lyssna här!), blivit förkyld, haft tur med en växt, haft tur med en text, haft otur när jag försökte få en pedikyrtid idag eftersom hela östra London är sommar-mode nu och vill fila fötterna hos proffs. Det går ingen nöd på mig. Skicka snus.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s