Långkalle, flat white, mermaids

I dag satt jag hemma och skrev och läste Märta Fohlins debutroman Jag duger inte åt lycka (mkt lovande, citat: ”Jag är inte galen. Jag är inte sjuk. Jag är kvinna. Jag kan inte bli vän med mig själv.”) och så Instagrammade Långkalle från Albi0n så jag sprang dit och tog honom och en kompis till honom som heter Kjell till Arnold Circus. Och jag tror att det är första gången jag hör några svennar vara glada över det jag gillar med London, de flesta tycker ju att det luktar grill och är smutsigt och skräpigt och dyrt och att man ”aldrig får god mat”. De hade ändå råkat bo på ett hotell i Croydon.

Sedan träffade jag en underbar irländsk person, drack flat white på frieri-stället, hämtade barnen och gav dem fem pund att göra vad de ville för när Mr Softee-bilen kom. Pratade med en tysk mamma i parken som blev chockad över att jag gillar skolan här mer än den svenska. Längtar efter Åhlund som är i Barcelona, förvånas/ chockas över vad folk orkar läsa i form av generiska bloggar (varför har alla samma personlighet?), beställde pizza och nu ska jag läsa om olika världsdelars typer av sjöjungfrur för mina barn.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s