Denna weekend, ett liv

Fråga mig om min extremt intensiva helg! I fredags drog jag med Tove till B Reel-kontoret på fredagsöl, som visade sig vara ice lollies av Campari och skitsnack om Uber, sedan gick vi till Howl at the moon på Hoxton Street med deras fina blommor och sedan höll det på att bli åskregn så vi gick tillbaka till kontoret, beställde pizza och när pizzorna kom insåg jag att nej, det där var inte gluten free crust så jag skrapade ner kyckling, chorizo, bacon och smält ost (double) i en skål och åt det till middag. Bästa middagen på länge.

Sedan kom vi hem och hela gatan var en vintergata för de hade spelat in något till Call the Midwife utanför vår dörr. Mycket surrealistiskt, eftersom det var kanske sommarens varmaste dag och luftfuktighet som gjorde att det kändes som om det regnade trots att det inte gjorde det.  Sprang upp till Birdcage med fejksnö och fick alla fullisar att gå runt hörnet och svimma av chock. ”It’s always like this in Sweden, you know!” sa jag och alla trodde mig.

I går morse gick jag och åt frukost med Ali vid kanalen, träffade en minipinscher, blev visad ett horkvarter där chassider är de enda som shoppar, introducerades till ett gethornshalsband och hade ett fint samtal. Det blir ju så ibland trots att man knappt känner varandra: en del känner man bara igen.

Sedan gick Tove och jag till Bistroteqe och åt boozey brunch klockan tre, fortsatte till Pablos och Stephanie, svettades sönder, fortsatte till Shoreditch House där vi låg ner och åt mandlar och drack mer vin och tog en jättefin bild.

Sedan frågade jag Rakel om jag kunde komma förbi på hennes champagne-och-jordgubbar-gathering men fick detta svar: ”Rebecka. Det var i går.” I morse bestämde Bodil att hon och jag skulle gå på ett museum om krig och operationer. Tyvärr var det stängt, så vi åt chips och Mars på Lincolns field bredvid massa påtända ungdomar som drack två liter vatten per person bara medan vi satt där och jag tror faktiskt att de lyssnade på Watain? Sedan blev vi välsignade i Jah och Haile Selassies namn, gick på Museum of Public Transport, provsatt ett otäckt gammalt enmansskyddsrum i järn, köpte en Harry Styles-mask till Betty och lite looms, plockade rester av blomstermarknaden på vägen hem och exakt just då hade Åhlund blivit erbjuden att köpa lustgas vilket han inte gjorde. Nu åskar det, Mary har varit över med en glasfisk som tack för barnens tröstteckningar (”I’m sorry about Lazy Daisy. I know how it feels.”) och om fyra dagar åker vi till Sverige.

 

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s