Mina Londoners: Stephanie

Första gången jag träffar Stephanie bär hon togaklänning och hennes son ligger i en saccosäck bakom hennes bardisk och läser Harry Potter. Hon håller på att blanda en margarita till en polsk gästarbetare som bygger på en italiensk krog som snart ska öppna bredvid Stephanies rustika lilla vinbar. Hon frågar: ”So, do you want me to make it just normal, or do you want me to make it like Beyoncé would do it?” Gästarbetaren, som talar mycket bättre engelska än jag, har ingen åsikt. Jag får välja åt honom och väljer givetvis Beyoncé.

Stephanie gör en halvavancerad koreografi, skakar den silvriga shakern och ropar: ”who run the world?” och svarar själv: ”GIRLS!” När jag ska beställa är det goda rosévinet slut. Allt Stephanie har är vad hon kallar ”nöd-rosé” och det vill hon bara servera folk som hatar vin och lika gärna skulle dricka fotogen istället. ”Jag fixar det här”, säger hon.

Det är en underbar, ljus vårkväll, en av de första varma. Stephanie blandar rött vin med vitt vin och fyller tillbringaren med is. ”Det kommer att smaka helt okej så länge ni håller er i solen”, säger hon.

Stephanie och hennes man flyttade till vårt kvarter samtidigt som vi, och vi ses både när vi hämtar ungar i skolan och när vi köper bröd och när vi har barnvakt och dricker vin hos dem. Eller, de behöver ju aldrig barnvakt; deras barn sitter och kollar på TV i deras vardagsrum, en trappa upp från baren. I början av sommaren fick deras katt kattungar.

Stephanie vill göra min själs plan. Det är en tricksig uträkning med olika streck utifrån ens namn. Sedan frågar hon med sin ljuvliga franska brytning om jag vill vara med i The Cunt Club. ”De Cönnt Clöbb.” Det är vad hon säger, medan hon ger sitt näst yngsta barn kakor och hennes yngsta unge flätar mitt hår. Cunt betyder typ dålig fitta. På Wikipedia står det att det är det fulaste ordet som finns på engelska, och då ska vi ha klart för oss att det finns många fula ord på engelska.

”Vad gör man i, ehm, the Cunt Club?” frågar jag.

”Äsch, det står bara för C U Next Tuesday, för det är på tisdagar. Vi har en diskussionsklubb i baren.”

”Jaha, vad diskuterar ni då?”

”Vad som helst! Typ hur vi ska rädda världen. Göra kvarteret bättre. Könsroller. Intimitet. Sånt.”

Den italienska restaurangen har fortfarande inte öppnat. Vi måste göra om min själs plan eftersom man måste utgå från sitt flicknamn i stället för namn som gift. Alla kattungarna har dött. Det börjar bli vinter i Shoreditch.

(text publicerad i Borås Tidning)

Det här inlägget postades i texter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s