Det är inte snutet ur snoken att se ut som en Kvinna

Tydligen är heteromän som klär ut sig till kvinnor fortfarande stor humor? Det kan kännas obegripligt, men plastiga peruker, läppstift utanför och håriga ben i stappliga klackar ska få oss att skratta åt diverse pjäser, bilder och filmer utan att tänka mer på vad vi skrattar åt.

En gång fick jag mina ögonbryn plockade av en transperson. Hen var så himla tjusig. Långa ögonfransar, perfekt smink, perfekt peruk i exakt den färg jag försökt färga mig till några gånger, långa ben och klackar som jag skulle kunna ge ett finger för att överhuvudtaget kunna gå i. Jag kände mig som en kossa på tre ben bredvid hen. Eller, en kalv med dålig smak och noll kunskap inom kosmetik och stil.

Jag har i perioder försökt anamma typiskt kvinnliga grejer för att känna mig stilig, eller åtminstone lite mindre skräpig. Klackar, foundation, locktång, plattång, läppenna, vaxning, ansiktsbehandlingar, tajta kläder, push up-bh och till och med en gång trosor som skulle ”hålla in magen”. Men jag bara snubblar i högklackat, känner mig kvävd av tungt smink, bränner mig på plattången (och sedan börjar det regna och mitt hår ser ut som helt vanlig fårull igen), alla läppennor jag ägt har jag tappat bort, vaxning gör för ont, ansiktsbehandlingar ger mig myror i benen, stränga bh:ar känns som om jag bär riddarrustning och ja, trosor som håller in magen får mig att allvarligt oroas över mina inre organ.

Det är inte så lätt att vara kvinnlig som det kanske ser ut när en proffsig transa är det.

Jag är en sucker för uppmärksamhet och komplimanger, men om jag inte kan springa till bussen eller klia mig i hela ansiktet på en och samma gång är det inte min grej. På bilden här bredvid har jag på mig ett par fantastiska klackaskor. Bilden ljuger er rakt i ansiktet. De där skorna har jag haft på mig en enda gång, och då stod jag helt still i en fotostudio. Jag ramlade inte! Alltid något.

Det vi skrattar åt när heteromän tar på sig kvinnokläder kanske är oss själva? Och hur mycket mer det krävs av en kvinna för att betraktas som kvinnlig, än av en man för att betraktas som manlig? För dem räcker det att inte bära rosa och inte gråta på bio. För oss är det mer som ett maratonlopp, i skor som är livsfarliga att springa i.

(Amelia 24, 2014)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s