Honey, I’m home!

Det tog en jävla tid och en ofrivillig övernattning i Frankfurt där det hade snöat lite för mycket, men igår morse kom vi hem. Huset är så kallt att vi sover i kofta och palmerna på bakgården hade vält omkull, men annars är det som vanligt. Jag tog någon sorts paus från datorn (hade inte ens med mig den, grattis mig) i Vietnam och efter äventyr efter äventyr första veckan har jag marinerat i sol, badning, massage och vietnamesiska pannkakor den senaste veckan. Drömt om saker jag inte tänkt på på många år, minnen, otippade personer som dykt upp i hjärnan på mig. Och så har jag blivit nästan uppkäkad av typ sandloppor? Hoppas att det inte var bedbugs i alla fall för i så fall bor de i min T-shirtlåda nu.

När vi kom till hotellet på Phu Quoc tyckte jag att någon ropade ”Rebecka!”. Vi blev visade runt området och sedan hörde jag det igen. Visade sig vara min vän Frans’ vän Lena och hennes familj. Lena var med på Frans sexa i augusti och är en otroligt härlig person med en bra familj och dessutom en son som heter Agaton som visade sig bli ett utmärkt Minecraft- och badsällskap till B&B. Sista kvällen sa Johannes plötsligt: ”Men, där är ju Mathias Nohrborg ute vid poolen?” och så var det det. Hans kollega på B Reel, som han gjort Gentlemen ihop med. Vad är oddsen? Jamen, säkert höga, men ändå.

Har massa människor och upplevelser i bagaget med hem, kommer säkert skriva om dem så småningom. Men nu ska jag koncentrera mig på att konstruera en ny spökhistoria (värre än någonsin), äta lite mer varierad kost, tänka på huruvida jag ska låta min sidecut som jag haft i typ sex år växa ut eller ej (vad tycker ni, så töntigt att fråga om frisyrer, jag vet, men ändå, Lena sa att hår växer en centimeter per månad så jag står i så fall inför typ tre år av Patchouli-rökelse/ dåligt hasch/ kollektiv i Majorna-frisyr?) och det här nya projektet jag håller på med som ska bli det jävligaste jag någonsin skrivit.

Har inte rökt på två veckor, typ, är trindare än någonsin pga all god mat, älskar att vara lite solbränd för en gångs skull, kände att jag kom hem när jag kom tillbaka till London, funderar på att börja med luftväxter men är orolig eftersom jag lyckats döda en suckulent som Nik på Grace&Thorn sa är omöjlig att döda, vill ha en ny hobby, tänker på tatueringar och Bali-hundar och har fått ett inplastat kort på posten som innebär att jag får ta ut medicin utan kostnad om NHS har skrivit ut den.

Dygnet har för få timmar. Nu åkte det förbi en bil på gatan som spelade den här ashögt, inklusive baslåda:

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s