Döden din jävla jävel

Hon har liksom funnits där, jag vet inte hur länge, men sedan jag började med Twitter och det är ganska många år sedan nu. Hanna. Det började med att vi pratade där, och sedan skickade vi meddelanden och mail, blev vänner på Facebook, och hon blev en av de personer jag mellanlandade med då och då. Att jag vågat öppna mig så mycket för främmande, särskilt via internet, har mycket med hennes mod att göra. Att jag snodde det modet.

Alltid djärv, alltid ärlig, ibland svag men styrkan i att våga vara svag är ju inte helt vanlig. Rolig som fan, smart och så himla öppen och liten och stor, enorm, och älskvärd. Lastbilslesbianen lämnade ingen oberörd. #hannahejar Genom åren har vi pratat politik, sexuell identitet, känslor, barndom, vänskap och T-shirt-tryck. Hon var den första gästen som dök upp på min bokfest på Louie Louie i höstas. Vi hade aldrig setts live innan det, men kramades bara helt självklart, jättehårt och jättelänge. ”Jag är så glad att du kom”, sa jag. ”Jag är så glad att du bjöd mig och att jag vågade”, sa hon. ”Det här är en mycket speciell person för mig”, sa jag till mina barn. De kramade henne också, det var så självklart. HON var så självklar.

I torsdags kväll hade Johannes och jag kollat på ett hus i Clapton, och på vägen därifrån såg jag en pytteliten ”lastbil”, alltså typ en moped med en Barbie-skåpbil baktill. Jag tog en bild till Hanna och skickade via Instagram. ”Den här fick mig att tänka på dig, fast tvärtom.” Hanna, som älskade att köra jävligt långa, stora lastbilar. Hon såg aldrig den där bilden.

Jag vet inte exakt när eller hur, men Hanna lever inte längre. Och det gör mig helt förkrossad att vi var så många, så jävla många, som tyckte så mycket om henne och som upplevt samma sak som jag: en närhet, en intimitet, en direkthet och öppenhet. Hon var one of a kind. Och nu finns hon inte längre. Bara i våra hjärtan. Som inspiration, en som säger ”äh, DU KAN VA” och en som vågar vara modig medan tid finns.

Hanna <3<3<3.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Döden din jävla jävel

  1. 4everfine skriver:

    Hon lämnade verkligen ingen oberörd. Jag träffade henne aldrig men är helt mållös, hur kan hon bara inte finnas mer? Hon strålade ju. Hon strålade på oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s