Gooooood morning… din jävla vita tjocka bekväma turist-idiot

Ho Chi Minh-staden, Vietnam. I en bil på väg till Cu Chi-tunnlarna fryser jag. Flera gånger ber jag vår chaufför att stänga av luftkonditioneringen. Jag gör sånt, när jag reser. Till slut stänger han av den, och då somnar hela min jetlaggade familj. Mina barn har flugit fler gånger vardera det senaste halvåret, än vår 39-åriga guide gjort i hela sitt liv.

Vi kommer fram till något som påminner om en mysig vandringsled. Men hålen i marken, där tjocka amerikanska turister knör sig ner, är tunnlarna där Viet Cong levde, alltså levde, veckor i sträck. Vid en nedgång träffar jag en gammal bekant från journalisthögskolan. Idag är hon informatör i Angered. Hej hej. Under ett praktiskt soltak får vi se dödsfällor. I en slits hela kroppen sönder av vassa spjut, i en annan blir man spetsad på en ganska flisig stör, i en tredje faller man handlöst ner på en helkroppsmatta av svärd.

Efter tre varianter av bestialiska avrättningsgropar vill mitt äldsta barn inte se mer, trots att det finns ytterligare fyra. Vår guide Trang ber om ursäkt. Jag säger, sluta be om ursäkt. Såna som vi ska se sånt här. Vi går vidare. Genom den prassliga lövskogen silar solens strålar ner genom bladverken. Jag såg många Vietnam-krigs-filmer som barn. Först tror jag att skotten vi hör är en förinspelad, makaber ljudeffekt. Ni vet, ibland är turism inte så smakfull i fattiga länder. Så, nej. Här, på en skräckens plats, där tusentals människor krigat, gömt sig, varit livrädda, dödats och dödat, ligger nämligen även ett av den vietnamesiska staten sanktionerat skjutfält.

”Häromdagen var det två amerikanska killar i 20-årsåldern som stod och sköt nästan hela dagen”, berättar Trang. ”De betalade över 500 dollar var. För att låtsas döda.”

Sedan åker vi till ett tempel. En hundra år gammal farbror sitter utanför, direkt på gatan, med en bur smockfull av pyttesmå svarta fåglar. Man kan betala för en och släppa den fri, som ett offer. Vi är så ignoranta att vi inte ens vet exakt till vilken gud, men min yngsta dotter som älskar djur får köpa två fåglar. Hon släpper i väg dem. Den ena kan inte flyga ordentligt, så då får hon en ny av farbrorn. Vi hade haft råd med hela buren. Vi hade haft råd att köpa hela buren, alla fåglar och dessutom att köpa nya skor till farbrorn, utan att det ens hade märkts i vår privatekonomi. Hur många hundralappar tjänar DU på att rösta  som du gör?

Vi tillbringar två veckor i Vietnam, en enpartistat med trasig historia, full av underbara människor. Jag njuter, och känner samtidigt hur fet, blek, rik, bekväm och bortskämd jag är. Var finns det wifi? Här, men det är seeegt… Att få dåligt samvete som vit västerlänning och turist är inte ett problem, det är det enda rimliga. Testa själv, tjockis.

(Borås Tidning)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s