Börjar det ljusna?

Johannes och jag var i Stockholm förra helgen, och bodde på hotell, det är fortfarande ovant att inte kunna gå hem till Åsögatan samtidigt som det känns som så länge sedan. Ett annat liv. Vi tog det obscent lugnt, träffade människor utan att ens riktigt ha bestämt det och jag kände för första gången hur mycket jag saknar ett sammanhang. Att ha folk runt mig som känt mig länge, all sorts familj.

Jag åt två McFeast på fyra dygn. Den burgaren finns inte i London? Jag har alltid trott att Mc Donalds är samma överallt. Pratade om döden döden döden, köpte en fantastisk Back-kjol och en rock som är allt jag någonsin velat ha av en rock, åt god mat, vaknade och hade åldrats fyra år över en natt, löste det genom att gå till Cow och köpa perfekt smink, överlevde Guldbagge-galan där Gentlemen hade tretton nomineringar men fick ”bara” tre baggar, (fy vad jag ville göra en wake up-smäll i bakhuvudet på ”somliga”), träffade en underbar finsk kvinna på deppster-efterfesten som berättade om hippieliv på 60-talet i Paris (”jag åkte hem när jag fick gonorré”).

Nu är vi hemma igen sedan några dagar. Ida klippte mig i sitt kök, song assembly var om Eritrea, jag har ett nytt halsband av skallerorm, har sett klart tredje säsongen av Homeland, insett något viktigt, budat på ett hus och producerat text som en närmast manisk person. Februari: brun-utan-sol och chlorella i tablettform. Tog den första just och känner mig nu full. Ska det vara så?

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s