Never not twerking

Det är liksom en känsla av vår i London nu. Så man vill gå ut! Och grilla! Och jogga! Och vara i naturen och se blommor knoppas! Och åka på utflykt! Och sitta på uteserveringar och dricka rosévin! Nej då. Givetvis blir jag bara sådär mördande trött som jag brukar bli av våren. Jag vet att detta är det tråkigaste att berätta om, det var ju tråkigt redan när man stod och fejkgäspade innan något NO-prov i högstadiet och berättade om hur lite man hade pluggat och hur TRÖÖÖÖÖTT man var. Ledsen om ni blir nedslagna av att läsa mitt eviga gnäll om olika saker här, men det finns många andra glada, mer uppiggande bloggar på andra ställen på internet🙂

Jag har fått en privat terapeut via DM på Twitter och idag kom jag på en sak när jag skrev till honom, nämligen att jag aldrig är belåten med ett dagsverke. Jag kan ha gjort hur lite eller hur mycket som helst under en arbetsdag, skrivit eller hållit på med tråkiga ”maila-ringa-fakturera-lämna-administrera-klistrakvitton” tills hjärnan går och tar ett bad, men aldrig, aldrig känner jag mig ”nöjd” eller ”färdig”. Är det såhär för alla eller hur gör ni? Jag brukade romantisera att jobba i butik eller vara keramiker eller snickare, för att det är mer konkret och tydligt att ”nu har jag GJORT det här, nu går jag hem”. Men jag har pratat lite med olika personer i den sortens yrken och de säger att det inte alls är så.

Hur är det för er?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Never not twerking

  1. alltfinnsredan skriver:

    Fast jag tyckte det var så när jag jobbade på krogen, dvs så länge jag höll mig som servitris eller bartender. Man kom, man serverade folk, man gick därifrån. Det gick ju åt pipsvängen så fort man ”avancerade” lite (läs, gjorde allt, tjänade mindre) men innan dess. Hands on -Hands off. Ljuva tider

  2. alltfinnsredan skriver:

    Ja men då var det nog så? OBS att jag var typ 20 då. Det kan nog vara där skon klämmer, så fort man börjar utveckla nåt form av sinne för ansvar är det nog kört?

  3. Hanna skriver:

    det är för att du frilansar? Aldrig mått så dåligt som när jag frilansat. Även vara ”föräldraledig” är tungt fast jag jobbat hela tiden. Gå till kontor, jobba, gå hem = stabil

    Detta påverkar även privat, mår så BRA när jag rivit undan nåt himla plock.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s