Jag vet inte om hon överlevde.

Jag ska bara köpa lite popcorn. Inte de söta, inte de sötsalta, bara salta. Det är en vanlig torsdagseftermiddag på Tesco och jag hittar inte de salta popcornen. Bara de söta och de sötsalta. Till slut frågar en ung man om han kan hjälpa mig med något? Han går ut på lagret och kommer tillbaka med två påsar bara salta popcorn.

På vägen hem svänger jag min popcornstinna kasse i dålig plast. Jag svänger runt ett hörn. Trottoaren är blockerad. En kvinna ligger på den. Rufsigt hår, tajta jeans, rosa stringtrosor sticker upp ur linningen. Hennes lilla plastskinnjacka har glidit upp och dragit med sig den lindrigt rena collegetröjan, blottar magen. Hon rör sig inte.

Bredvid henne står en blekfnasig man och gråter. Han har sår i ansiktet och ur ögonen sprutar panik, skräck och tårar. ”Hon bara säckade ihop. Hon har tagit heroin och crack och druckit. Hon är gravid! Jag älskar henne, hon är mitt allt, jag ska in i fängelse om en vecka.” Han cirklar runt henne som en fågelmamma som försöker skrämma bort en katt från sin kraschade fågelunge. Jag frågar om någon ringt ambulans. Vi hjälps åt att lägga henne i framstupa sidoläge. Jag vet inte ens vad framstupa sidoläge heter på engelska. Den lilla kroppen är så tung mot asfalten. Då och då stannar folk till och frågar om de kan göra något, om vi ringt ambulansen. Det har vi, men den dröjer. Varför tar den så lång tid? Jag kramar mannen, han andas hastigt högst upp i lungorna och luktar aceton. Han gråter mot min axel. Jag förbannar mig själv för att jag fortfarande inte gått någon ordentlig första hjälpen-kurs.

Efter vad som känns som tjugo minuter, men kanske i själva verket är tio, kommer ambulansen. Inga sirener, inga blåljus. I maklig takt plockar den ensamma ambulansföraren fram en väska och en bår ur bilens bakdörr. Kvinnan bara ligger där, grönblek. Jag vill skrika åt honom att skynda sig när han nästan strosar över gatan, men jag gör det inte.

Några meter bort på trottoaren står en äldre man och skakar på huvudet. ”Sluta stirra på henne! Sluta stirra som om det var hennes fel!” vrålar kvinnans pojkvän med oväntat stark röst. Plötsligt känns han mer arg än förtvivlad. Jag kramar honom igen och säger att jag går nu. Ger honom en sedel; som om det skulle hjälpa. Han kastar sig ner på trottoaren bredvid sin tjej igen, och svarar på ambulansmannens stränga frågor.

Jag går hem, på min vanliga trottoar där jag går varje dag. Jag vet inte om hon redan är död. Precis när jag ska låsa upp min ytterdörr ser jag ambulansen köra iväg några hundra meter bort. Inga ljus, inga sirener. Jag har köpt salta popcorn. Inte söta, inte sötsalta. Bara salta. För en halvtimme sedan kändes det så viktigt. Nu skulle jag kunna äta skumgummi stället, eller ingenting alls.

(Borås Tidning, 150510)

(

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jag vet inte om hon överlevde.

  1. Anna skriver:

    FY fan. Har upplevt en liknande situation här i Sverige. Jag satt på spårvagnen och ett par klev på. Kvinnan hade slagit i huvudet och blodet bara sprutade. Hennes kille/man var extremt orolig. Det var kanske fem personer på spårvagnen förutom jag, men det var bara jag som överhuvudtaget reagerade på situationen. Jag försökte stoppa blodflödet och lugna dem båda. Min mobil var död och det var supersvårt att få någon annan att ringa efter hjälp. Jag fick liksom inte kontakt med folk. När vi hade åkt flera hållplatser och stannade på en stor hållplats kom en ung kille till slut på och reagerade. Han drog i nödbromsen och vi lyckades få någon man utanför spårvagnen att ringa 112. Kom det någon ambulans? Nej, men dock polis. Visst, kvinnan var vid medvetande hela tiden, men det sprutade som sagt blod ur hennes huvud och hon mådde piss, precis som hennes man som var otroligt rädd. Jag lämnade situationen när polisen kom (och tog sen bussen hem gråtandes, med nedblodade händer, men ingen reagerade då heller). Till saken hör att dessa två personer förmodligen var hemlösa och missbrukare. Det var så oerhört tydligt att det var därför folk bara sket i situationen. Jag håller tummarna för att ”din” tjej klarade sig. Tack för den här krönikan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s