Om du orkat leva, pappa.

11705284_10153479919459747_1674072398872132114_n

Min pappa. Varje år den 15 juli räknar jag ut hur gammal du skulle varit om du orkat leva. 73 i år. Jag tänker på dig varje dag. Börjar bli osäker på om jag ens kan sakna någon som jag aldrig ens hann lära känna som vuxen. Men jag skriver om dig nu. Tack för att du bröt oss in i klockstapeln i Brämhults kyrka för att jag skulle få se fladdermöss. Tack för att du lärde mig allt om rymden, kommunism, frijazz, farliga djur, tjuvfiske och tack för det explosiva laboratoriet du byggde åt mig i garaget. Tack för att du alltid, alltid tog mig på bråddjupt allvar och tack för alla skämt och det västgötska hästskrattet jag fortfarande häver ur mig när jag verkligen uppskattar ett prank. På något sätt älskar jag dig fortfarande. Du borde inte ha dragit från den här världen så tidigt. Du missar för mycket.

(Tillägg: Jag har postat det här på flera sociala medier idag. Jag grinar inte längre när jag tänker på dig, men jag grinar när folk deltar i det som fortfarande är någon sorts sorg. Plus: jag har några jävligt bra läpp-balsam som jag hade kunnat tipsa dig om, papi. Glasögonen är dock perfekta, liksom din mjukslitna tenniströja. Vi ses i himlen.)

Och jag missade dig.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s