Städa kanske till jul, det tycker jag är kul.

Det är bökigt med det världsliga. En söndag tar mina kompisar med barnen på bio. Jag tänker: ”Aaah” och sträcker ut mig på soffan med hela tidningen, alla delar, nytt kaffe. Min man ställer sig direkt vid strykbrädan. Det är inget konstigt i vår familj: jag fattade ett principbeslut om strykning 1995 (när jag flyttade hemifrån) och sedan dess har jag inte strukit ett endaste något.

Men jag får ändå en liten Luther på axeln. Och börjar städa. Eller är det ”städa”?

Såhär är det alltid när jag städar: allt som inte redan ligger framme river jag fram ur lådor och skåp. Stirrar några sekunder på röran och andas i fyrkant. Vems ÄR alla dessa grejer? Sedan tänker jag hurtfriskt: ”Bra, det här blir en storstädning tydligen! Nu ska jag organisera och sortera och slänga, en gång för alla, så att det verkligen blir ordning här hemma. Basta!”

Med gott mod sätter jag igång. Går mellan olika rum, drar ett tag med en trasa någonstans där dammråttorna skaffat eget bredband. Ställer saker som ska ”någon annanstans” i trappen. Börjar på en viktig lista över saker i hemmet som bör åtgärdas: hänglås till skjulet, krokar i hallen, ett smart förvaringssystem för hattar och barnvantar/ mössor/ cyklop/ liggunderlag. Hittar ett nagellack jag inte tänkt på på länge. Eftersom jag är så effektiv och duktig nu, så unnar jag mig. När jag ändå är i gång lägger jag en ansiktsmask. Det här är effektivt på riktigt.

Proppar en påse full med kläder som kan vara bra att ha på torpet eller om jag ska måla någonting någon gång. Måla? Blir sugen på att måla en rask liten grej med det praktiska rese-akvarell-kitet jag hade glömt men just hittat i en djup låda. Gör det lite snabbt. ”Jag drar och köper en sekatör!” ropar jag till Johannes, som säger: ”Ja, för nu är det ju verkligen färdigstädat här inne så jag förstår att du vill ta itu med trädgården”. Kommer precis ihåg att tvätta bort lermasken innan jag går ut.

Lägger olika papper i högar över hela sängen. Arrangerar ett perfekt stilleben av stenar, koraller, snäckor, pinnar och benbitar på en fönsterbräda. Hittar inte listan över saker som måste åtgärdas i hemmet. Börjar på en ny. Hittar fem smutsiga barnstrumpor bakom ett element. Går och lägger mig. Man sover helt okej på skrynkliga, viktiga, osorterade papper, det vet alla.

(Amelia 25, 2015)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s