Jag har mina systrar med mig.

Det började redan på dagis. Vuxna som liksom förutsatte att tjejer inte kunde hantera att umgås mer än två och två. ”Flickor kan inte leka tre”, lika vanligt som sex laxar i en laxask. När man är liten litar man tyvärr ibland på vad vuxna säger. I min låg- och mellanstadieklass var vi nio brudar. Alltid en utanför. Bänkarna stod två och två, diverse löjliga uppgifter skulle göras i par, när man skulle hem och leka hos någon var det otänkbart att ytterligare en unge hängde med. Varför?

Jag var aldrig utanför, inte på riktigt, för det var oftast en annan stackars flicka som var. Men när min dagisbästis började vara bästis med en annan tjej blev jag någon sorts friflygare som hängde med lite olika. Det var periodvis ganska ledsamt och ensamt. Men efter den där tillslutna skoltiden var jag ändå glad över att ha många olika tjejkompisar.

För vi har det finaste som finns: systerskapet. Som konspiratorisk vuxen kan jag nästan tänka att det var det de vuxna pajade när de smällde i oss att tjejer inte kan leka tre. Som om de fattade att vi skulle bli för starka om vi höll ihop. Då skulle de bli tvungna att deala med jobbiga killar som slogs och tryckte in nyponpulver under våra tröjor, som snackade skit och tafsade, låg med tjejer som var för fulla. Det hade väl varit lite trassligt och besvärligt för de vuxna, antar jag.

Men nu för tiden vet jag bättre. Jag har mina systrar med mig. En som lärt mig allt om att skriva. En som alltid erbjuder helt alternativa tankesätt kring vanliga grejer. En som jag kan fråga om hur man är en bra morsa, en som hittar rävar åt mig, en som tipsar mig om låtar som hon vet att jag kommer att älska. En som skickar dikter. En som berättar om hur det är att vara kurd. En som lärt mig att ta betalt för mina jobb. En som skickar nagellack, en som kramar mig när jag lipar, en som fått mig att skriva böcker, en som är min kusin, en som lärt mig hur man kletar på foundation. En som visar hur jag ska sköta min lilla trädgård, en som hittade en hund åt mig, en som säger åt mig på skarpen när jag är löjlig.

Kvinnor kan visst leka tre. Vi kan leka hur många som helst, och fan vad roligt vi har under tiden. Jag blir lite sentimental såhär kring Internationella Kvinnodagen. Men jag älskar er, mina systrar.

(Amelia, nr 6, 2016)

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s