Att ha barn, eller icke ha barn. mvh Hamlet

Jag var kanske 26, hade just blivit svinkär och hade inte en enda tanke på barn utöver att jag ville ligga så mycket som möjligt utan att bli med ett. Så kom Världens Tröttaste Småbarnsmamma ™ fram på en fest och sa: ”Du vet ingenting om dig själv, eller om livet, förrän du fött barn.”

Jag blev inte ens sur. Det var bara så himla konstigt, överlägset och självgott sagt. Så klart jag inte visste allt om mig själv eller livet när jag var 26. Jag vet fortfarande nästan ingenting om mig själv eller livet. Men hur kan man säga så till en annan människa bara för att man själv råkat bli gravid och pressat ut en unge eller två genom snippan?

Världens Tröttaste Småbarnsmamma™ var åtminstone rättfram. Hon kräktes tramset rakt ut, det som resten av samhället försöker få oss kvinnor att gå på. Nämligen att vi inte är riktiga kvinnor förrän vi fött barn.

Missförstå mig rätt nu. Det var givetvis en erfarenhet för mig att bestämma att jag kunde tänka mig att bli morsa. Att råka hitta någon jag kunde tänka mig att vara förälder ihop med. Att säga det rent ut. Att ha sex utan att ”skydda mig”. Att bära två embryon, sedan foster, i min egen kropp som om jag var något jävla växthus. Att stå ut med folks klappande på min mage, ”goda råd” på föräldrakursen i form av ”det är bra om du inte spiller kokande vatten över ditt spädbarn”, och fullkomligt vidriga förlossningshistorier som i bästa fall verkade sluta med att vederbörande spruckit från snippan till analen och aldrig mer skulle kunna bajsa på vanligt vis. Eller vara glad. Eller ha sex.

De kom ut sedan, mina barn, genom varsina knivhugg i min mage. Och efter det blev livet så klart något annat. Jag är galen i dem och jag är galen på dem och skriker åt dem och försöker laga mat åt dem och leker med dem och tränar multiplikationstabellen med dem och kramar dem när de är ledsna eller glada eller bara mittemellan, och det är fan grymt att få vara deras mamma.

Men alla måste komma ihåg, att olika liv är olika. Den livserfarenhet jag fick genom att bli mamma, blev i samma stund en brist på livserfarenhet: nämligen den att inte vara mamma. Jag vet ingenting om det. Och därför kommer jag aldrig att säga till någon att den inte vet något om sig själv, eller om livet, oavsett vad.

(Amelia 15, 2016.)

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Att ha barn, eller icke ha barn. mvh Hamlet

  1. Ping: Misc. - Tuffast av alla

  2. Emelie skriver:

    Underbara UNDERBARA människa!! Sluta aldrig skriva.

    /inte blivit sugen, hittills.

  3. Josef Boberg skriver:

    Livet är ett oförutsägbart äventyr med eller utan barn.

    Det gäller ju i alla lägen att framförallt vara sin egen vän – eller ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s