Gå direkt till fängelset utan att passera tvättmaskinen

När jag skriver det här sitter jag på en skev plaststol i skarpt lysrörsljus i ett minimalt kök 700 meter från mitt hem. Där pågår just nu golvläggning, och efter ett par dagars byggdammsrelaterade astma-nysningar utan möjlighet att komma ut genom ytterdörren, bestämde jag och min familj oss för att hyra en air bnb-lägenhet i stället. Vi hittade en jättebillig på Mare Street. Den består av en långsmal korridor, två rum proppfulla av varsin våningsäng och dubiösa elektriska lösningar.

Taket här i köket är rostigt. Längs ena väggen finns en maskinpark som ser ut som något Kosmos-katten i Dr Snuggles totat ihop på fyllan: En torktumlare med en mikrovågsugn ovanpå, bredvid en tvättmaskin med ett lökdoftande kylskåp ovanpå, bredvid en bänkdiskmaskin inknödd framför en varmvattenberedare. Jag hoppas att fördelningsdosan som alla sladdar löper till är installerad av en begåvad elektriker, för om det skulle börja brinna här kan vi inte fly ut genom fönstret, då det täcks av ett stålgaller som skulle få Alcatraz att se ut som villkorlig dom.

”Titta, barn, det ser ut som New York!” hojtar jag åt utsikten som består av en tegelvägg, asbest och fyra gigantiska någonting-jag-misstänker-är-fläktar. De hostar och spyr ur sig matos från chip-shopen. Jag sover otroligt gott här. De som bor i lägenheten ovanpå traskar bara omkring i träskor dagtid, och kvinnan som högljutt jämrar sig om Gud och någon som heter Charmaine så att det skallrar i de tomma Ikea-blomkrukorna verkar endast vara omedicinerad endast mellan 7:32 och 13:50.

Jag har massor att få skrivet. I normala fall brukar det ställa till det för mig. Jag sätter igång en kulörtvätt, flyttar runt mina stensamlingar, hittar en gammal dagbok som jag måste läsa, rensar bland gråsuggor och maskrosor i min ”rabatt”. Att arbeta hemifrån är underbart eftersom man kan göra det i pyjamasbyxor, men det är också ett idiotsäkert sätt att inte få ett jävla jota gjort. Alla som känner att de är dåliga på att skjuta upp saker: testa att jobba hemifrån. Det blir städat, det blir det.

Men i ett otäckt litet kök som normalt hyrs ut till rumänska gästarbetare inom byggbranchen i östra London, finner jag min arbetsro. När jag diskat och gått ut med hunden finns det inte en enda grej jag kan komma på att göra för att slippa skriva.

Inspiration kommer i olika former. Här finns bara min skeva plaststol och kvarlämnade Corn Flakes. Jag skriver och skriver. Jag tänker på Hunter S Thompson, och innanför ett fönstergaller på Mare Street inser jag hur rätt han hade när han mumlade: ”Many good books was written in jail.”

(Borås Tidning, 2 oktober 2016)

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s