Jorden brinner upp i juni

När jag var liten sa de vuxna att vi bara fick cykla på gångvägen när vi cyklade till skolan. Det var något om att vi inte skulle vara ”trafikmogna” för de större vägarna innan vi fyllt tolv. Vi gjorde som de sa, ibland.

Någon miljömedveten person postar ytterligare en sådan där länk om miljön. Den här gången handlar det om att krämen jag använder, vissa förpackningar och något mer innehåller små små kulor av plast. Enligt artikeln är de farliga för de sprids vidare genom vattnet och sedan hamnar de kanske i en fisks mage och där någonstans har jag redan slutat läsa. Ungefär en gång om året postar samma person ett PANIKLARM om att jorden ungefär kommer att brinna upp i juni om vi fortsätter som vi gör.

Vi är vuxna nu, men vi är inte mogna för att ta hand om jorden. HUR kunde någon tro att vi skulle vara det? Vi vet ju ingenting, vi står där och återvinner glasflaskor och sorterar tidningar men när jag packar upp ny linsvätska i badrummet orkar jag inte gå upp med pappkartongen den kom i och lägga den i återvinningstunnan, så jag slänger den i den vanliga papperskorgen ihop med bomull och tandtråd och gamla tuggummin och en trasig badmössa (fråga inte).

Det börjar kännas en smula hopplöst. Ska jag diska ur ytterligare en yoghurtförpackning och prydligt placera ut den i en för ändamålet avsedd plastsäck bredvid soptunnan? Och sedan äta kött, flyga till Sydafrika, låta mina ungar få plastleksaker från Happy Meal som tre minuter senare ligger kaputt i baksätet på bilen? Var ska jag finna energin till att leva miljövänligt när det tycks bestå av att ägna en heltidstjänst på obekväm arbetstid och obetald övertid till att lära mig allt om allt?

Jag vill att vi genast, som värld, tillsätter en sorts Leif GW Persson-person. Hen ska tryggt och kunnigt förbjuda exakt allt som är dåligt för miljön och ersätta det med en plan för hur vi lämnar över den här planeten, som vi ju bara lånat av våra barn, i rimligt skick. Jag är beredd att lägga två strån i kors för att få ordning på det här. Det antar jag att du också är.

Vi kan kanske cykla på trafikerade vägar vid det här laget, men vi är inte mogna att ta hand om miljön. Vi behöver en vuxen som säger åt oss vad vi ska göra.

(Amelia 6, 2017)

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s