Eremiten firar perineum

Jag har gått in i någon sorts dvala nu, på så låga varv att det knappt går att förstå. Jag tror att jag behöver det, några gånger per år. Trots att jag är världens slöaste människa lever jag ett rätt hektiskt liv till vardags. Hektiskt låter som att man alltid har högklackat och perfekt smink och jobbar som banker i central London, men det gör jag ju inte. (Jag har till exempel fortfarande inte målat naglarna.) Däremot är liksom vardagen med två hundar och två barn, jobb som bygger på självdisciplin, recovery och träning och sociala grejer och barnens pianolektioner och dramaklubb och bågskytte (Bodil gick en kurs i höstas, detta är sant) och handla och sånt rätt… fullt ställ. Och jag tycker om vardag. Men jag tycker tydligen även om att ligga platt och glo på tv-serier, just nu Billions, och kanske stannar jag hemma och skriver i stället för att gå med till den andra lokala puben här och äta middag i kväll.

Fick ett sånt skov i morse, skrev och skrev, alldeles svettig i bara nattlinnet. Hoppas på något liknande ikväll. Jag undrar ganska ofta hur det blev så att jag gifte mig och fick barn, jag är hemskt glad att det blev så, men jag är egentligen en sur eremit som helst vill bo alldeles ensam i en fyr och göra allt i slow motion. Det låter melodramatiskt men om jag inte hade haft min familj hade jag förmodligen varit död nu. Så är det att vara depressiv med en beroendesjukdom. (<– fortfarande så konstigt att tänka på att det där är jag, den där personen.)

Det här gör Lillabo varje dag: tar Bodils lilla kanin som heter Ansi, bär iväg den i käften, piper jätteupprymt och försöker gräva ner den i täcket i sängen. Oftast hinner hon inte till punkt fyra för Bodil tar tillbaka Ansi, men om hon hinner så. Hon gör likadant med ben, och trosor. Jag har plockat både min svärfars kalsonger och en god väns string ur Lillabos mun. Det är sånt man gör bara. Fyller sitt enda, dyrbara liv med.

Hoppas ni har fina mellandagar. Tänker alltid ”PERINEUM” när jag säger mellandagar. Känner mig även som en person 2008 som skriver dagbok på min blogg, jag är rätt välbevarad för min ålder ändå. PUSS.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Eremiten firar perineum

  1. a. skriver:

    Alltså, JA. Jag vet inte heller hur jag lyckades med en familj?! Är också säker på döden om den inte vore, dock.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s