”Mamma, vad är rapist?”

Min policy är att alltid berätta allt jag vet om allt mina barn frågar om. Det är svårt och intressant och mycket google. Vi har pratat om Syrien, Isis, självmord, knulla, cancer, Van Gogh, alla sorters knark som finns i skrivande stund, psykisk ohälsa, skillnaden mellan mord och dråp, kometer, miljöförstöring, Amy Winehouse och lite annan skit. (Och nej, allt behövde jag inte googla.)

Men en dag kommer frågan. En av de absolut svåraste. Min dotter läser på en löpsedel i mataffären och frågar: ”Mamma, vad är rapist?” Hon läser det på engelska, men uttalar det ungefär som ”trapets”. Hon ser på mig att jag blir upprörd. Hon är bara ett barn, men hon säger: ”Vi kan ta det när du har betalat.” Ute på trottoaren försöker jag förklara, och när jag ska förklara så att en åttaåring förstår blir det ännu tydligare hur sjukt, sjukt, sjukt det är med våldtäkt. ”Okej. Det är om någon försöker pussa eller krama eller ta på en, eller ligga med en, trots att man inte vill. Det är olagligt. Jag har sagt det till dig förut ju, att man inte ska krama ens sin mamma eller farfar om man inte vill själv.” Hon nickar. Allt detta är helt rimligt i hennes värld. Jag har aldrig tvingat henne att krama mig.

”Och om någon, någonsin, en tjej eller en kille eller någon du känner eller någon du är kär i eller någon du träffar bara, gör något med dig som inte känns bra, så är det olagligt och du ska skrika NEJ! Och om det inte hjälper får du slåss och ringa snuten.” Där blir det konstigt för mina barn. De bara: ”VAD SA DU? SLÅSS? RINGA SNUTEN?” Jag brukar ju alltid säga att man inte får slåss. Nu: ”Ja, då får man slåss. Hur mycket som helst.”

Övergrepp och våldtäkt är bland det svåraste jag förklarat för dem. Att man som kvinna kan bli utsatt för helt bisarra, kränkande, barbariska, obegripliga handlingar bara för att det finns en fitta därunder någonstans. Vad ÄR det ens. Sedan pratar vi vidare om att det tydligen är mest killar som våldtar, och att det har med våld och makt att göra. Att somliga inte tycker att killar och tjejer är lika mycket värda. Det går inte att förstå. Det tiltar i huvudena på mina barn, och det borde det göra i allas.

(Amelia 2, 2015)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Min favorit-parasit

Kolla! Det här är den där parasiten som hakar fast sig under tungan på fiskar, livnär sig på fisktungan tills den skrumpnar och dör och sedan lever parasiten vidare som fiskens tunga resten av sitt parasit-liv! Och fisken märker ingen skillnad.

B8q4eU0CYAE7M8x.jpg-large

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Spanarna i P1

När personer hör av sig och skriver: ”Är du ok?”, så menar de ofta: ”Fråga om JAG är ens i närheten av ok?”. Och det gör jag, frågar alltså. Jag verkar kunna detta med tarot, och jag har många förslag på psykiska diagnoser på alla jag träffar, inkl mig själv. Med det sagt: jag är ingen psykolog och just nu är jag lite koko pga, ja, orsak, Hannas (FAN VARFÖR FINA DU) självmord, saker jag skriver, personer jag älskar som har det jävligt.

Insåg just att jag egentligen borde vara gladare och mer tacksam än vad jag är. Och att jag inte vill ha fler barn, men att jag samtidigt vill ha två till för att kunna döpa dem till Pemberton och McKenzie. Och kanske ett femte som får heta Winston, som min kompis heter, och Idris Elbas gulliga bebis. Jaja. Livet, din gamla jävel.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Plus: Baby Trish

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Livsmål

Jag var hemskt tråkig nu, kände att jag måste tänka positivt, det gör jag nu med en positiv affirmation (”du är inte universums sämsta människa, alltid något”) och denna målbild:

zao-fox-village-japan-32

Där jag är figuren som matar rävarna, tack Wille, Cilla, Cornelia och Ulrica. Sedan hittade jag ytterligare en positiv målbild:

midleronshell

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Självterapi/ gnäll

Det är så kallt, så kallt. Alla element i huset står på max, men det hjälper inte. Jag sover i pyjamas och vaknar med iskall näsa, några har efterfest på Jesus Green och jag stoppar om barnen som sparkat av sig sina täcken. Johannes skickade en bild på deras ”konferens” i LA nyss: glada personer i solglasögon vid en pool. Själv blev jag matförgiftad i går (det är alltså sant, man ska inte äta fisk!) och vill helst ha vantar på mig inomhus.

Vi läste just ut Häxorna till frukost, men i övrigt är jag en usel mor, B&B har spelat Minecraft i fyra timmar straight nu och jag orkar inte entusiasmera dem för museum som vi hade tänkt idag. Har lyckats ha ihjäl två suckulenter till, dessa växter som knappt ska vara möjliga att döda, och börjar tro att jag har det där vidriga mykoplasma igen eftersom jag aldrig blir frisk. Den här årstiden alltså. En psykos. Det enda jag är glad över är att barnen är friska och att det inte är snö. Pass the snytpapper. Orkar inte ens måla naglarna, men det kanske skulle pigga opp.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

I see her/ at the back of the club

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar