Jag har bara regn hos mig


Okej inte här men det var igår.

Så bra kalasinbjudan! ”Det är okej om du kommer.”

Ingen ville gå upp i morse men det var man tydligen tvungen till. Jag spelade trummor på barnens huvuden när vi gick morgonpromenad med Scout. Det var uppskattat av ett mycket litet fåtal.

Hector, Margie och Jane. Och även Nancy och James i den familjen har likadana jackor! Jag tycker att det är bra. Men även om jag älskar dessa personer, så har jag gripits av hemlängtan tror jag. Jag saknar alla jag tycker om i Sverige, på ett sätt som jag inte kan förklara bättre än ”folk som känt mig länge och/ eller kan förstå hur jag uttrycker mig”. Min engelska är kanske 700% bättre nu än när vi flyttade hit, men det är en daglig kamp att hänga med och hitta rätt ord och känna mig som att jag hör till.

Mina 150 tulpanlökar jobbar på.

Och såhär blöt har jag blivit två gånger idag, alltså duscha-med-kläderna-på-blöt. When it rains, it pours cats and dogs.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Jag har mina systrar med mig.

Det började redan på dagis. Vuxna som liksom förutsatte att tjejer inte kunde hantera att umgås mer än två och två. ”Flickor kan inte leka tre”, lika vanligt som sex laxar i en laxask. När man är liten litar man tyvärr ibland på vad vuxna säger. I min låg- och mellanstadieklass var vi nio brudar. Alltid en utanför. Bänkarna stod två och två, diverse löjliga uppgifter skulle göras i par, när man skulle hem och leka hos någon var det otänkbart att ytterligare en unge hängde med. Varför?

Jag var aldrig utanför, inte på riktigt, för det var oftast en annan stackars flicka som var. Men när min dagisbästis började vara bästis med en annan tjej blev jag någon sorts friflygare som hängde med lite olika. Det var periodvis ganska ledsamt och ensamt. Men efter den där tillslutna skoltiden var jag ändå glad över att ha många olika tjejkompisar.

För vi har det finaste som finns: systerskapet. Som konspiratorisk vuxen kan jag nästan tänka att det var det de vuxna pajade när de smällde i oss att tjejer inte kan leka tre. Som om de fattade att vi skulle bli för starka om vi höll ihop. Då skulle de bli tvungna att deala med jobbiga killar som slogs och tryckte in nyponpulver under våra tröjor, som snackade skit och tafsade, låg med tjejer som var för fulla. Det hade väl varit lite trassligt och besvärligt för de vuxna, antar jag.

Men nu för tiden vet jag bättre. Jag har mina systrar med mig. En som lärt mig allt om att skriva. En som alltid erbjuder helt alternativa tankesätt kring vanliga grejer. En som jag kan fråga om hur man är en bra morsa, en som hittar rävar åt mig, en som tipsar mig om låtar som hon vet att jag kommer att älska. En som skickar dikter. En som berättar om hur det är att vara kurd. En som lärt mig att ta betalt för mina jobb. En som skickar nagellack, en som kramar mig när jag lipar, en som fått mig att skriva böcker, en som är min kusin, en som lärt mig hur man kletar på foundation. En som visar hur jag ska sköta min lilla trädgård, en som hittade en hund åt mig, en som säger åt mig på skarpen när jag är löjlig.

Kvinnor kan visst leka tre. Vi kan leka hur många som helst, och fan vad roligt vi har under tiden. Jag blir lite sentimental såhär kring Internationella Kvinnodagen. Men jag älskar er, mina systrar.

(Amelia, nr 6, 2016)

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gammal älskling.

 

Video | Posted on by | Lämna en kommentar

Just another manic onsdag

   
    
    
 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Allmänna bilder 

   
    
    
    
 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Ok ok, TACK för respons. Då ska jag genast damma av här och blåsa bort spindelväven. Det kan bli dubbelposter om man t.ex. följer mig på Insta eller är kompis på Facebook men det får ni helt enkelt leva med.

Jag sitter just nu vid ett smuligt köksbord (Betty hade dessutom SYLT på mackan i morse så ni kan ju föreställa er) och försöker jobba in allt jag missat medan jag var i Sydafrika. (Här kan man lyssna på min sexiga röst när jag berättar om det  , min bästa resa någonsin! Jag kommer in runt 39 minuter in i programmet.)

Jag är glad för att åtminstone 100 av tulpanlökarna jag satte i vintras har vuxit upp till riktiga växter på bakgården. Känns som att vara i Holland. Fast jag har aldrig varit där. Jag är jättesmutsig i håret och vill bli lärare och måste skicka in min deklaration. Jag är en smula irriterad på personalen på ett pissdyrt bageri/ café på Broadway Market som vägrade låta Betty och mig köpa bröd i morse för att de öppnar 8 och klockan var 7:56 när vi kom förbi. En surdegslimpa kostar ändå goda 5 pund där, de borde vara lite mer tillmötesgående än att skaka på huvudet och sträcka upp 8 fingrar i luften kan man tycka. Men det är snart glömt, sedan dör vi allihopa som Bodil brukar säga.

Länk | Posted on by | Lämna en kommentar

Watch this space

Är ni några som läser här ens, längre? Jag är så kass på uppdateringar för jag använder Facebook och Instagram så frekvent. Men jag vill egentligen helst ägna mig åt mitt vanliga arbete och denna blogg.

Kommer ni ihåg när jag flyttade till London och var så ensam att jag uppdaterade flera gånger per dag? Var det kul? Är den tiden förbi? Vad vill ni, älskade tumbleweeds som blåser in och förbi här då och då utan att jag låtit något ens hända, ha? Maila eller kommentera nedan, jag lyssnar.

Publicerat i Uncategorized | 27 kommentarer